Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
De senaste decennierna var fanjunkare Olsson-Barr bosatt på
Kungsäter tre mil utanför Linköping men kvarstod som fanjunkare i Vadstena
kår. Utom skötseln av gården ägnade sig fanjunkaren under denna tid
åt räkenskaps- och revisionsarbete och var som revisor och »sifferkarl»
känd och utomordentligt uppskattad inom hela sin provins. Under flera
år var han också revisor vid vårt högkvarter.
Fanjunkare Olsson-Barr var en utomordentligt begåvad och älskvärd
människa, en ovanligt helhjärtad och lycklig kristen och en sällsynt
konsekvent salvationist. Man skulle kunna säga att i honom hade naturen
och nåden på ett alldeles osedvanligt sätt samverkat och danat en stor
och ädel personlighet, en kristen gentleman i detta ords allra djupaste
och bästa betydelse. Hans kristendom var ljus, glad, trosfrisk och
hoppfull. Aldrig stack han under stol med att han var frälst och
frälsningssoldat. I adliga godsägares slott, där han ofta i och för sitt arbete hade
att uppehålla sig längre eller kortare tider, i banker, affärskontor, på
hotell och i järnvägsvagnar, överallt och allestädes bar han sin röda
tröja och sin F-prydda röck. Under sina tågresor var han alltid i flitig
verksamhet med att sälja Stridsropet — ännu under den sista
järnvägsresan han företog gick han, fastän redan sjuk och mycket klen, från vagn
till vagn, utbjudande »Ropet» — och ofta ledde detta honom till en
andlig »närkamp», som kanske icke alltid riktigt uppskattades av den
an-fallne, men som säkert för mången blev till välsignelse. På grund av sin
bildning och sina vidsträckta förbindelser även i de högsta kretsar
utövade vår kamrat andligt inflytande, där salvationister eljest i allmänhet
icke kunna göra det. Och han tvekade icke att predika sanningen och
fördöma synden i dessa kretsar, även om han därigenom riskerade att
ådraga sig personligt obehag och ekonomiska förluster. Sanningen var
honom helig, han trodde på dess seger och dagtingade aldrig, när det
gällde att kämpa för densamma.
I sin hemsocken var han en profet. För några tiotal år sedan stod det
ofta hård strid kring honom som kommunalman, enär han på ett
synnerligen energiskt sätt förde de smås och fattigas talan och kämpade för
deras rätt. Han svek aldrig sin ungdoms ideal i sociala och andra
allmänna frågor och tvekade icke ens på sena ålderdomen att bryta en lans
för dessa ideal. De senaste decennierna ägnade han sig emellertid mer
och mer åt kampen för Guds rike inom hemsocknen. Ett betydelsefullt
led i denna strid var de s. k. Kungsätersdagarna, varom talats på annat
ställe. Han hemförlovades tisdagen den 14 april 1925.
442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
