- Project Runeberg -  Sextio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882-1942 /
448

(1942) [MARC] Author: Evald Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Femtio års fälttåg

Litet längre fram fick han av en människovän ett par bra skor. Då
han senare erbjöds ett par supar och ett par träskor för de fina skorna,
gjorde han bytet. Sedermera tyckte han att det var för tarvligt att
presentera sig som urmakargesäll i träskor, varför han, då han kom till en
urmakare för att söka arbete, lät dessa stå utanför dörren. Lyckan var
honom bevågen, och han fick arbete. Första tiden bodde han i en vedbod
tillsammans med en målare av samma skrot och korn som han själv.

Efter åter en tids flackande var han på nytt i Sala. Syndalivet hade
förlorat sitt behag. Han instämde fullkomligt i vad en supbroder så ofta
yttrade: »Låt oss supa och sen ta livet av oss.» Sedan de en dag skilts på
krogen, gick den senare hem, tömde en flaska blåsyra och var efter några
minuter inom evighetens område. Detta väckte hos Petterson allvarliga
tankar, särskilt då det berättades hur den nu döde, innan han gick in till
sig och sökte döden, hade frågat en ogudaktig granne: »Tror du att det
finnes ett liv efter detta?»

Nu skulle det bli allvar av nykterheten. Samvetet tycktes ha vaknat.

En söndagsmorgon strax därefter mötte han en frälsningssoldat från
Uppsala, som bjöd honom Stridsropet. Ja, en religiös tidning ville han
ha. Men då han fick se en kanon på sista sidan, blev han förargad över
att man blandade ihop religion och skjutvapen. Armén stod just i
begrepp att börja verksamhet i Sala, och en lokal höll på att byggas, där
mötena skulle hållas. Innan lokalen var färdig, höllos emellertid några
möten på annat håll, och Petterson blev intresserad av dem. Till en
målare, som han hade i sällskap, sade han efter det första mötet:

»De ha då religion.»

»Ja, vi ha då inte någon», svarade denne sanningsenligt.

Det dröjde inte många dagar, förrän vår man fattade sitt beslut och
vid Arméns botbänk begrät sin dårskap och sitt förspillda liv. Där
mottog han också syndernas förlåtelse och kraft att börja ett nytt liv.

»Men», sade han med eftertryck, »hade de inte de första veckorna sett
till mig och vårdat mig som ett nyfött barn, vet jag ej hur det gått; men
så småningom fattade jag vad det ville säga att vara frälst och
omskapad.»

Snart blev han frälsningssoldat, han också, samt sekreterare. Med
fröjd deltog han i de första årens strider, som Armén utkämpade i Sala.

I Norberg, dit han sedan flyttade, beklädde han en tid fanjunkarposten,
och i det första hallelujabröllop, som hölls på denna kår, var han den
lycklige brudgummen. De senaste åren av sitt liv var Petterson skatt-

448

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free