Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXII. Troféer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XXXII
Troféer och original
Skulle alla de svenska salvationisters historia förtäljas, vilka hörde
hemma under ovanstående rubrik, så bleve därav ett helt
bibliotek av intressanta och spännande biografier, berättelser om nöd och
nåd, om fall och upprättelse, om sorg och glädje, om kamp och seger.
Men här äro endast några sidor till förfogande för troféerna och
originalen. Några äro visserligen redan omskrivna i föregående kapitel, men
det hela är dock endast en bråkdel av vad det borde och kunde vara.
Soldat Anders Erikson tillhörde troféerna inom Norrköpings I:a kår.
Han föddes i Eggvena socken i Västergötland år 1836. Fadern var
prästgårdsarrendator men misslyckades ekonomiskt och dog i stor
fattigdom, efterlämnade hustru och åtta barn. Erikson, som då var 11 år
gammal, kom nu »på socknen» och användes som vallpojke. När västra
stambanan började byggas år 1855, sökte han anställning där och blev
rallare. Brännvinsbrännare följde ganska oförtäckt järnvägsbygget, det
brändes i varannan stuga och söps friskt. Vår hjälte lärde sig också supa,
men skötte sig bra och hade arbetsledarnas förtroende.
Efter att inom det hedervärda rallaryrket ha avancerat till
stensprän-gare kom han 1872 till Norrköpings vattenledningsverk. Vid denna tid
ingick han äktenskap. Under de senaste åren av rallarlivet hade han
supit ganska duktigt och utvecklat sig till en slagskämpe, som man, då
han var rusig, helst undvek. Hans äktenskap började dock och fortsatte
under något så när lyckliga omständigheter.
Men så grep rusdrycksbegäret honom helt och fullt. Han höll helst
till på krogen, slutade arbetet vid vattenledningsverket och blev
lumpsamlare. Ofta kom han dödfull till sitt hem. Fanns det då icke brännvin
i hemmet, som hustrun på hans befallning kunde servera honom, så var
det risk både för henne och barnen. Familjen, som hustrun nu hade att
helt draga försorg om, fick bo kvar i sin bostad endast mot villkor atl
dess dörrar stängdes för maken och fadern. Detta generade icke Erikson
stort, ty om dagarna höll han till på krogen och nätterna tillbringade
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
