Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXII. Troféer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
Erikssons frälsning höll! En kväll sökte några av hans forna
supkamrater tvinga honom att supa.
»Om du inte dricker ur det här, så får du smaka kniven», sade de och
höllo fram en brännvinsbutelj och höjde hotande en kniv mot honom.
Men Erikson svarade: »Döda mig får ni, men brännvin får ni inte i
mig! Jag är frälst från brännvin.»
Snart blev Erikson soldat och vittnade med glädje om sin nyfunna
fröjd. Han flyttade hem till sin familj, där snart ett lyckligt hemliv
blomstrade, och startade en lump- och flockaffär, som så småningom
gav honom goda inkomster. På sin ålderdom satt han som gårdsägare
med tryggad ekonomi, aktad och ärad av alla de många som kände
honom. Och varken han eller hans hustru kunde nog tacka Gud för undret
vid Frälsningsarméns botbänk den där vinterkvällen, då människotrasan
Eriksson släpades dit. Han dog lyckligt frälst den 15 maj 1915.
Ernst Johan Lindgren föddes i Västerås år 1857. Hans far var ivrig
medlem av sextiotalets skarpskytterörelse. Med denna folkrörelse följde
mycket uteliv. Gossen togs med ibland på skarpskyttefesterna, och vid
sju års ålder gavs honom en gång av »farbröderna» punsch, så han blev
sjuk.
Tidigt visade sig gossens dåliga anlag. En midsommarafton löste han
en på faderns gård inställd häst, satte sig på vagnen och körde i väg.
Han ville nämligen nödvändigt vara med om en skarpskyttefest, som
hölls en halv mil utanför staden. Hästen och vagnen satte han in på en
gästgivargård, var med på festen och låg i stallet om natten. På
morgonen kom polisen och tog pojken och ekipaget. Han var då icke mer än
tio år gammal.
Under flera år gick faderns bokbinderi rätt bra, men så småningom
fick han alltmera smak för uteliv och alkohol. Affären vansköttes,
hemmet förstördes, och en höstkväll kastade sig familjefadern i åns svarta
vatten. Nu satt alltså hustrun, som alltid varit troende, ensam med sonen.
Varje söndagsmorgon läste modern Bibeln för honom, och han satt tyst
och hörde på, lydig och snäll var han — så länge han befann sig inom
moderns räckhåll. Men så fort han kom bland kamrater och sprit, var
allt glömt, och han begick den ena galenskapen efter den andra. Vid
tretton års ålder kom han till snusfabriken i Västerås, var där ett par
år, blev sedan skjutspojke ett år, dräng på en herrgård under två år, så i
tjuguårsåldern tillbaka till staden och blev murerihantlangare.
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
