Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXII. Troféer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
skulle det kunnat lyckas genom något juridiskt knep, men hon förstod
icke saken och så gott var det.
I oktober 1902 kom han den gången ut från fängelset. Kort därpå dog
modern, dog av sorg. Men ännu i det sista bad hon för sonen, i hopp om
hans räddning och frälsning. Och ända in i det sista sade hon: »Ett Guds
barn blir du, fastän jag icke får se det.»
Efter moderns död var han ännu mera rotlös än förut, och nu begynte
en svår dryckenskapsperiod. År 1909 fick han delirium och fördes till
Uppsala hospital.
År 1913, vid femtiosex års ålder, var han tillbaka i Västerås och fick
då komma på ålderdomshemmet. Han sörjde över sitt förspillda liv och
över huru han handlat mot mor. En kväll drev honom mörkret till ån,
till samma ställe, där hans far hade kastat sig i, och han tänkte nu själv
kasta sig i. Men någonting återhöll honom.
Vid denna tid började han mera regelbundet besöka Frälsningsarmén.
Och påskdagsmorgonen 1916 gick han på Arméns påskotta. Mötet blev
slut, folket strömmade ut, han gick själv mot utgången. Då kom
kårchefen efter honom: »Skulle inte gamle Lindgren denna påskmorgon
verkligen söka Gud och bli frälst?» Han såg fundersamt på ensajnen ett
ögonblick.
Så följde han med till botbänken. Och från den påskmorgonstunden
blev Ernst Johan Lindgren en annan människa, en ny skapelse i Jesus
Kristus.
Nu började en ny tillvaro för Ernst Johan Lindgren. Där han
vandrade omkring på Västerås gator, frigjord, frimodig och lycklig, blev
han aktad och omtyckt av alla, och blotta åsynen av honom var ett
talande vittnesbörd om Guds underbara nåd och blodets frälsande makt.
Vid tiden för sin omvändelse arbetade han på ett bygge. När det blivit
känt i staden att f. d. slagskämpen Ernst Johan Lindgren böjt sig vid
Frälsningsarméns botbänk och blivit en omvänd och frälst människa,
begåvo sig under en rast fyrtio à femtio man från andra byggen för att
se och begabba »underdjuret». Lindgren vittnade frimodigt och ödmjukt
om sin tro.
»Jaså, du har blivit frälst, som di säjer!» sade männen, icke utan hån
och tvivel i rösterna.
»Ja», svarade Lindgren, »och jag är glad däröver.»
»Och blivit ett Guds barn?» — frågan lät ännu mera tvivlande.
»Jag hoppas det.»
460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
