Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXII. Troféer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
kamp, ty Forsberg använde ofta hela sin avlöning till brännvin. Hans
hustru brukade försöka vakta honom vid kontoret, då avlöning
utbetalades, och lyckades på så sätt få några slantar. Men ibland lyckades han
sno sig undan och gömma sig för henne, och då gick hela veckolönen till
krogen. Detta fortgick några år.
En lördagskväll 1888 kom Forsberg till ett möte på Frälsningsarmén.
Dåvarande kadett Olof Nilson talade med honom, och Forsberg gick
med till botbänken. Det blev en fruktansvärd bönekamp för den i hårda
syndafjättrar slagne drinkaren, svärjaren och slagskämpen, en kamp,
som varade hela natten. Tidigt på söndagsmorgonen bröt dock ljuset in
i den förmörkade själen — Forsberg var frälst. Det visade sig också
snart att en verklig förändring inträffat i hans liv. På måndagen, då han
kom till hamnen, omtalade han för sina kamrater vad som skett och
förklarade att hans förbindelse med dem i dryckenskap och annat syndaliv
nu var slut. Första tiden därefter blev han utsatt för motstånd och
förföljelser. Han blev snart frälsningssoldat och blev genast verksam för
Guds sak. Bl. a. besökte han krogar och kaféer för att sälja Stridsropet,
men då kunde det hända att han icke endast blev utsatt för hån och
smälek utan också för övervåld — ibland sparkade man honom brutalt ut
genom dörren. Men undan för undan tillvann han sig en aktning och ett
förtroende icke endast bland hamnarbetarna utan även i andra
arbetarkretsar, som gjorde honom till en stor makt för det goda i dessa
samhällslager. Det blev en tyst överenskommelse att man icke skulle såra
»Finn-Forsberg» med svärjande, och därför »svaldes» många svordomar,
då han visade sig eller då man visste att han var inom hörhåll.
I kårens möten var han en av de flitigaste att vittna. Hans vittnesbörd
voro i allmänhet originella, ofta mycket skarpa och närgående, ibland
en smula grovkorniga i sitt »osvarvade» vardagsspråk, men ingen stötte
sig på Forsberg, ty man kände hans föregående och visste att liv och
lära harmonierade. En dag hade han under lossningsarbete råkat slinta
på landgången och med en grynsäck på ryggen plumsat i vattnet, varur
han i sista stund drogs upp på det torra. På kvällen vittnade han: »I
dag höll jag på att gå till himlen med en grynsäck på ryggen.»
Han fick snart förtroendeposter inom kåren, var t. o. m. en tid
fanjunkare. Ännu de sista åren av sitt liv, då han icke längre orkade arbeta
vid hamnen, var han flitigt verksam för Gud och Frälsningsarmén. Han
sålde Stridsropet, samlade till fester, tiggde på listor för olika ändamål,
vittnade, fiskade och sjöng i mötena samt besökte sjuka i hemmen och på
462
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
