Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXII. Troféer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Troféer och original
stadens sjukhus och »gjorde bön», som han brukade säga. Alltid och
allestädes var han för Herrens skull redo att tjäna sin medmänniskor.
År 1926 besöktes Forsberg, som vid den tiden låg på sjukhus, av
överste Olof Nilson, som då gästade hemstaden. Vid sin återkomst till
Förenta staterna berättade översten i ett möte på en kår i Chicago om
Forsberg och sitt besök hos honom. Vid mötets slut kom en kvinna fram
och bad att få tala vid översten samt presenterade sig som dotter till
Forsberg. Översten, som icke hade en aning om att en dotter till Forsberg
fanns i denna stad, frågade: »Är ni frälst?» — »Nej», svarade kvinnan.
»Då har jag en hälsning från er far att ni skall lämna er åt Gud!»
Kvinnan hörsammade hälsningen och blev genast frälst.
I september 1928 slutade Forsberg sin strid på jorden. Hans sista
gärning var en kärlekstjänst. Han hade erbjudit sig att gå ett ärende åt
en granne men drabbades på gatan av ett slaganfall och fördes döende
till sjukhuset. Hans begravning, som ägde rum den 30 september, var
en av de mest storartade som hållits i Sundsvall. Bland annat deltog
hamnarbetarfackföreningen med sin fana, och en av dess representanter
nedlade en ståtlig krans från arbetskamraterna. Hela den tusenhövdade
skaran kring graven var djupt gripen, då en av fackföreningsledarna
med av rörelse darrande röst tackade Forsberg och bl. a. sade: »Du har
besökt våra sjuka och läst och sjungit för dem och bett med dem. Du
har varit liksom själaherde för oss och de våra. Vem skall nu se till våra
sjuka och hålla bön för dem, när du är borta?»
Det säges också att hans forna arbetskamrater och många dem
närstående beslutat fira Forsbergs begravningsdag genom att göra den till
en »torr» dag, varför det den dagen skall ha serverats ovanligt få
snapsar på den av arbetarna frekventerade utskänkningslokalen i Sundsvall.
Fru Johanna Ahlenius, soldat i Sundsvalls kår, var en sannskyldig
trofé, uppdragen som hon genom Guds nåd blivit ur »fördärvets grop,
ur den djupa dyn».
Hela stån kände »tant Ahlenius», som hon allmänt kallades. Hon var
en till växten liten kvinna och hade vissa både anlag och förutsättningar
att hålla sig prydlig och te sig trevlig men behärskades av en osläcklig
törst efter sprit. Gång på gång fann man henne redlöst överlastad i
stadens rännstenar eller i dikena i utkanterna.
Vintern 1910 kom hon en höstkväll till ett av armékårens i Sundsvall
väckelsemöten. En smula slö och dåsig lyssnade hon till förkunnelsen.
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
