Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXII. Troféer och original
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
hel del av gångna tiders synd och skam och ville nu bekänna det
alltsammans för att bli fri. Lindbergs omvändelse ansågs så märklig, att den
t. o. m. blev omnämnd av de stora stockholmstidningarna. Aftonbladet
meddelade händelsen i en notis, i vilken bl. a. sades att »den kände
tattarhövdingen Lindberg har nu slagit sig ned i Jönköping och anslutit
sig till Frälsningsarmén».
Efter hand blev han soldat. I sexton år stod han som soldat och
underbefäl i kåren utan att en enda gång göra något snedsprång samt var
alltid redo att göra skäl för det hopp som tänts i hans bröst. Ofta hörde
man honom på sitt trygga sätt säga: »Ja, tackad och lovad vare Herren,
som bevarat mig! Det finns ej en så stor syndare, som jag var, i hela
lokalen, men Gud frälste mig för blodets skull.»
En junidag 1912 befordrades han till härligheten, och på själva
midsommardagen följde kåren hans stoft ut till kyrkogården. Kvällen före
hans begravning kom en medelålders man med en krans av friska rosor,
sägande: »Jag kom hit i dag och såg då annonsen om Lindbergs
begravning. Jag är ej hemma här nu, men jag bodde här en tid och kände
Lindberg. Jag tyckte så mycket om honom, och då jag såg att han var död,
kände jag att jag måste ge honom några rosor.»
Trumslagare Karl Pettersson var före sin omvändelse en — som han
själv sade — stor syndare. Han var långt ute i dryckenskap, men Gud
talade till honom i ett av Jönköpings kårs väckelsemöten, och vid
botbänken avlyftade Jesus hela syndabördan och gav frid. Pettersson blev
en glad kristen och en mäktig själavinnare. Ofta sjöng han så här:
»Lycklige Kalle, som tröttnade så,
att du ej fann något ställe på marken,
där du i synden längre kunde gå,
utan blev jagad och trängder in i arken.
Himmelske Noak, hur brann ej ditt sinn’
härligt av kärlek, när Kalle kom in.
Ja, Jesus är när mig.
Ja, Jesus han bär mig,
och fritt jag får åka
på nådevagnen hem.»
För många år sedan kallades han till de himmelska fridsboningarna.
Sergeant J. Magnusson var ett av Jönköpings kårs allra största
original. Han hade varit en djupt sjunken syndare men blivit härligt frälst
och fick aldrig för många tillfällen att vittna om och prisa Gud för detta.
466
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
