Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXIII. Frälsningsarmén förr och nu och särskilt dess förhållande till allmänheten, pressen, myndigheterna och de kristna samfunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén förr och nu
blev också myndigheternas ställning till Armén välvilligare. Detta
gäll-ler om polismyndigheterna, som de senaste decennierna på olika sätt
bistått våra kårer i deras verksamhet, beviljat alla önskvärda rättigheter
ifråga om friluftsarbete o. s. v. Detta gäller även de kommunala
myndigheterna, som med anslag understött den sociala verksamheten. Detta
gäller slutligen statsmakterna och de centrala ämbetsverken — vi
påminna i detta sammanhang om statsanslagen till kvinnliga sociala
verksamheten och alkoholistanstalten på Kurön, om fångvårdsstyrelsens
understöd till fängelsemissionen etc.
Särskilt giva myndigheterna Arméns sociala arbete sitt erkännande.
»Myndigheterna ha måst erkänna», skrev dåvarande föreståndaren för
Skyddsvärnet, pastor Aug. Wirén år 1912, »att det finnes former av
fattigdom, där Armén bättre än andra kan gripa in, även fastän den
officiella fattigvården är väl ordnad.» Och dåvarande civilministern, greve
H. Hamilton, gjorde samma år följande intressanta uttalande:
»När jag tjänstgjorde i Stockholm (Som chef för Kungl. Patent- och
Registreringsverket. — Förf anm.) så hade jag åtskilligt med
fattigvårdsförhållandena att göra och kom ofta i nära beröring med er sociala
verksamhet, och jag niå säga att jag fick den allra största aktning för
densamma samt hade all anledning att vara tillfredsställd med dess resultat.
När er general för några år sedan besökte Stockholm, sammanträffade
jag med honom, (>ch det var mig verkligen, en stor glädje att höra honom
uttala sig om de sociala spörsmålen. Många av hans metoder skulle jag
önska kunde allmänt tillämpas’1 arbetet för de nödställda. Arméns stora
styrka synes mig vara det personliga inflytandet, edra officerares
förmåga att individualisera sitt arbete, deras strävan och förmåga att taga
hand om var och en hjälpsökande personligen. Detta är naturligtvis det
bästa sättet att bli i stånd att hjälpa de nedsjunkna, men tyvärr kan man
icke i den allmänna fattigvården i samma utsträckning som hos eder
räkna med det personliga inflytandet.»
En tidningsredaktör och kommunalman gick än längre i samma
riktning som de båda förut citerade, då han sade:
»Jag tror att det skulle vara fördelaktigt att allt fattigvårdsväsende
lades under Armén. Ni skulle kunna sköta det billigare och bättre än
någon annan, ty ni kunna i eder verksamhet räkna med en sak, som ofta
saknas på andra håll, nämligen kärlek.»
Men det är icke endast det sociala arbetet som vunnit myndigheternas
erkännande. Man har också insett och inser det rent andligas stora
betydelse såsom en mot ondskan förebyggande faktor för de unga och en
31*
483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
