Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXIII. Frälsningsarmén förr och nu och särskilt dess förhållande till allmänheten, pressen, myndigheterna och de kristna samfunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
Frälsningsarmén alltifrån dess inträde hos oss synts mig innebära en
väckelse. Det bör icke heller förbises att man just i det land, där den
haft sitt upphov, sökt att efterbilda densamma, nämligen i den stora
engelska folkkyrkan. Utan tvivel har den också hos oss fått bliva ett medel
att rädda och lyfta många i de breda lagren ur en djup försjunkenhet.»
Och ett stort antal prästmän gå än längre, ja, bekänna sig
reservations-löst vara varma vänner till Frälsningsarmén. Kyrkorna öppnas också
numera allmänt för Armén, och det icke endast för konserter utan
t. o. m. för vanliga möten, även sådana under ledning av kvinnliga
officerare. Ej sällan händer det att präster och frälsningsofficerare
samarbeta i kyrkor och armélokaler, vilket naturligtvis icke innebär någon
självuppgivelse från någotdera hållet utan endast bevisar seger för
Jesu tanke om de kristnas enhet i anden. De enda trakter i vårt land, där
kyrkans män ännu öppet taga parti mot Frälsningsarmén, är den
schartauanska västkusten. Här hände det ännu i det nådens år 1930 att en
präst, vars samhälle den dagen gästades av en armékår på utfärd, i sin
högmässopredikan yttrade: »Satans anhang Frälsningsarmén gästar i dag
vårt samhälle» och så följde en varning till hjorden att akta sig för de
farliga »fåratjuvarna» och icke gå till deras möten. Nedanstående klipp
ur Göteborgs Stiftstidning för den 24 oktober 1931 är också ett
intressant uttryck för inställningen till Armén inom vissa schartauanska
kretsar:
»Åtminstone två. I lördags kväll firade Booths armé i Stockholm ’en
av sina största högtidsdagar’, då sjunde kårens nybyggnad, som kostat
cirka en million, invigdes i närvaro av överståthållare Elmquist,
statsrådet Hamrin och kyrkoherde Mogård. Kommendör Rich, som höll
invigningstalet på engelska fastän pengarna nog äro svenska, var särskilt
glad över kyrkoherde Mogårds närvaro.–-Han hade i förväg
förvissat sig om att denne icke betraktade den nya kårlokalen som någon
konkurrent till Högalidskyrkan. Det fanns plats för dem bägge. Kanske
kunna vi i detta rum fånga en och annan själ, ’som inte fastnar i
kyrkoherdens garn’.
Men när kommendören sedan förklarade: ’Och vi ha inga andra
fiender än djävulen’, så måste vi kräva att få detta korrigerat. Vår ställning
till en sådan företeelse som Armén kan väl icke betecknas annat än som
fientlig, varför vi på det bestämdaste måste fordra att få räknas med,
även om det blir endast vi två. Utan att vilja överskatta oss själva hålla
vi före att den sist anmälde fiendens ovilja är mycket mera äkta än den
på högtidsdagen så teatraliskt målade och piskade.
I varje fall kunna vi icke tro annat än att han log och nickade
belåtet vid kyrkoherde Mogårds slutanförande, som bl. a. talade om Paulus
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
