Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - Femtioårsjubileet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtioårsjubileet
Efter doktor Widner talade missionsföreståndare J. Nyrén för
Svenska Missionsförbundet, doktor Jakob Byström för Baptistförbundet och
pastor Th. Arvidson för Metodistkyrkan. Slutligen talade generalen.
Mötet i sin helhet blev de svenska kristna samfundens tacksägelse och
lyckönskan till Frälsningsarmén inför dess svenska femtioårsjubileum.
På lördagskvällen och under söndagen höllos stora möten i
Blasieholmskyrkan och Auditorium. Måndag eftermiddag hade manliga och
kvinnliga sociala arbetet inbjudit 1.200 fattiga och arbetslösa till
jubileumsmiddag i Blå hallen, Stockholms stadshus. Samtidigt höllos 108
liknande fester med sammanlagt 6.000 gäster på olika platser i landet.
Programmet i Stockholms stadshus förmedlades till övriga festplatser
genom radio. Stockholms stads borgmästare, Gunnar Fant, och general
Higgins talade. På måndagskvällen var Auditorium fullpackat vid ett
intressant och gripande farvälmöte.
Under sitt stockholmsbesök mottogs general Higgins i audiens hos
konung Gustaf, varefter konungen gav lunch för generalen, kommendör
Rich och överste Hed. Engelske ministern, mr Archibald Kerr Clark
Kerr, och dennes maka anordnade tebjudning för general och fru
Higgins, och till denna hade bjudits en del framstående personer och ett
antal frälsningsofficerare.
Sista platsen, som general och fru Higgins besökte under sin svenska
jubileumsturné, var Malmö. Tre möten höllos: kl. 12 i Knutssalen i
rådhuset, kl. 4 e. m. i S:t Pauli kyrka och kl. 8 e. m. i Betelkyrkan. I det
första mötet talade doktor Otto Gröné å Malmö stads vägnar och
brittiske konsuln, H. Castleton, för stadens engelska koloni. I kyrkan talade
dåvarande domprost Yngve Brilioth. Han yttrade bl. a.:
Det är förvisso en av Frälsningsarméns stora uppgifter att påminna Kristi kyrka
— också den del därav, vari vi nu befinna oss — därom, att kristendomen innebär
att den kräver strid. Det behövde de första kristna, på apostelns tid, ej särskilt
påminnas om. De hade omkring sig en hednisk och fientlig värld. Vid varje steg
i deras dagliga gärning påmintes de om den radikala motsatsen mellan Guds rike
och världsfurstens rike. Sedan dess ha tiderna förändrats. Stora delar av världen
ha antagit kristet namn, även om dess innersta väsen icke alltför mycket förändrats
— det är ingen radikal skillnad mellan en världsstad i våra tid och i den antika
världen. Men likväl har det varit en fara för kristenheten att glömma att den här
i tiden städse måste leva under stridens villkor. Att detta varit en farlig glömska,
därom påminnas vi i våra dagar med förfärande tydlighet. Mångenstädes har den
kultur som kallats kristen avkastat sin kristna mask. På andra håll resa sig
fruktansvärda makter till kamp mot Kristi kors. Måhända stunda åter ångestens,
bedrövelsens, förföljelsernas tider.
Frälsningsarmén tillkommer äran att i tid ha blåst till kamp, att ha gått till
angrepp mot mörkrets makter. Alla delar av Kristi kyrka skulle däri behöva följa
dess exempel. Men den påminner oss också — och särskilt vid denna högtid —
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
