Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1935
brigadör (sedermera överstelöjtnant) Signe Holmgren blev chef för
verksamheten, som vid fyrtioårsfesten hade åtta expeditioner och ett
trettiotal officerare. Främsta syftet med detta arbete är att få de
dövstumma och blinda att inse nödvändigheten av att först söka Guds rike
och hans rättfärdighet. Jämte den andliga välsignelse som verksamheten
på så sätt sprider söker den också i största möjliga utsträckning hjälpa
de dövstumma och blinda i rent timligt hänseende. Dövstumofficeren
är sina skyddslingars rådgivare och advokat, förmedlare och hjälpare i
alla tänkbara förhållanden. Dövstumexpeditionerna bli sålunda
hjälp-byråer och räddningsstationer, dit dövstumma och blinda vända sig i alla
sina svårigheter. Den sociala betydelsen av detta arbete är därför långt
ifrån ringa.
Under året skedde ett omväxlande och intressant utbyte av sång- och
musikkrafter mellan Sverige, Norge och England. Under februari månad
företog dragspelskvartetten en turné i England, där den överallt
samlade fulla hus och fick varma erkännanden för sina prestationer. I maj
gästades ett tjugutal platser i vårt land av »The Elite Band», en
kombination av särskilt framstående hornmusikanter i olika londonkårer under
ledning av överstelöjtnant G. Fuller, som många år varit instruktör och
musikmästare i internationella stabsmusikkåren. Musikaliskt sett var
denna musikkår nog den förnämsta amatörhornorkester som någonsin
blåst i Sverige. En tidning skrev:
Det var, som man ju kunde förstå, någonting förstklassigt i sitt slag, denna
elitkår av utvalda musikanter med den bästa uppsättning av mässingsinstrument
som egentligen står att få, enkom skolade för sin uppgift och under en anförare,
vars utmärkta kvalifikationer man snart nog kom underfund med. En mera
kraft-och klangfull, rent och kultiverat spelande mässingsorkester torde väl knappast ha
förekommit i detta tempel — det var verkligen något exceptionellt i sin stil man
fick höra. När denna ensemble fräste på ett fortissimo, blev det ljud i kyrkan
minsann — men den kunde också åstadkomma de finaste pianissimon och vackraste
nyanseringar —• alla voro tydligen mer eller mindre virtuoser på sina instrument,
vilket också framgick av de solistiska inslagen i programmet. Det var, som sagt,
en i sällsynt grad njutbar konsert i sitt slag — skada bara att inte stadens
musikvänner mera talrikt infunnit sig — den musikkåren hade verkligen förtjänat fullt
hus.
Några veckor i juni månad besökte vår stabssångbrigad England,
och engelska »The War Cry» skrev bland annat:
Den svenska stabssångbrigaden har gjort ett utomordentligt intryck på Londons
musikintresserade salvationister. Den är bland det bästa i sitt slag som någonsin
besökt brittiska territoriet. Dess sång är av en mycket hög klass, och
musikanternas skicklighet på stränginstrument är lika glädjande. Klädda i röda blusar
med vita snören och vita hattar förete de också en mycket tilldragande anblick,
då de sjunga och spela.
525
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
