Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942
Strax före kongressen meddelades det genom Stridsropet att
kommendör oeh fru Charles Rich fått order att säga farväl till Sverige och att
detta skulle ske redan i början av juli. Detta meddelande, som
visserligen icke kom oväntat, mottogs med beklagande från alla håll. Under
sina sex år som territoriell ledare i Sverige hade nämligen kommendör
Rich gjort sig uppskattad av hela Frälsningsarmén och i vida kretsar
utanför densamma. För att ge våra läsare en uppfattning om
känslorna inför farvälet kan det vara nog att återge ett par uttalanden av då
ledande stabsofficerare:
Kommendör och fru Richs tid i Sverige har varit en lycklig, ljus och
framgångsrik tid.
Kommendörens ljusa och glada tro har, varhelst han gått fram, skapat en
atmosfär av glädje och förväntningar. Kommendörens älskvärdhet, sympati och
förståelse ha varit äkta, de enklaste och minsta ha varit säkra om hans vänliga
leende och uppmuntrande ord. Man har haft ett starkt intryck av att kommendörens
hela själ längtat att kunna hjälpa och välsigna alla.
I kommendören ha vi haft en initiativrik och skicklig ledare, som varit vuxen
varje situation i möten och annars och som målmedvetet och trosvisst genomfört
de arrangemang och planer som fastställts.
Vi ha i kommendören haft en god vän och kamrat, alltid angelägen att hjälpa,
en människa, som förstått människan.
Kommendörens rika erfarenhet av Gud, livet och arbetet har gjort hans
förkunnelse väckande, saklig, djup och intressant.
Fru kommendör Rich har också gjort sin stora insats och varit besjälad av samma
älskvärdhet och sympati, och båda ha de offentligt och enskilt varit goda föredömen,
som helhjärtat och nitiskt gjort sitt bästa för att bliva Sveriges folk till nytta och
välsignelse. Därför ha de också på ett särskilt sätt vunnit vår kärlek och vårt
förtroende, och i skilsmässans stund kännes djup saknad och tacksamhet.
Gud välsigne våra bortdragande ledare! Tack för allt vad ni varit och givit!
C. Gustaf E. Hielm,
finanssekreterare.
Det är omöjligt för mig att sammanfatta allt gott, allt varmt, allt ljust och
allt hoppfullt, som tusenden och åter tusenden salvationister och armévänner känna,
då de tänka på eder, kära kommendör och fru Rich! Jag tycker mig höra en
jättekor av officerare och soldater, som utropa: Tack, gode Gud, för kommendör
och fru Rich!
Vi tacka Gud att han sände eder till vårt kära Sverige och att vi fingo ha eder
ibland oss under nära sex år, sex lyckliga och segerrika år. Ni resa ifrån oss,
men ni ha lämnat kvar efter eder hos oss ett arv, som vi skola försöka förvalta.
Eder ljusa tro, eder rika kärlek, eder nitälskan för själar, eder outtröttliga
arbetsiver, eder hänförelse, eder hjärtegoda vänlighet, eder okonstlade glädje — vilket
föredöme har icke allt detta varit för oss alla på "fältet"!
Vi tacka eder också för att ni räckte till för alla. För den lille pojken, som
stod i plattformstrappan och väntade på att få hälsa, för åldringen, som var trött
av den långa vägen, för vaktsergeanten i den slitna rocken, för officeren, som höll
på att digna under de tunga bördorna, för den gamle veteranen, som låg vid
flodens brädd, färdig att gå över. För alla hade ni ett vänligt ord, en handtryckning,
ett leende!
Vi tacka eder, käre kommendör, för den härliga förkunnelse vi fått lyssna till.
Ni har upphöjt Jesus, talat om honom, till dess edra ögon voro fulla av tårar.
Talat, till dess allas hjärtan gripits av Jesu Kristi kärlek. Huru skola vi kunna
528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
