Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942
kristna verksamheten, enkannerligen i Frälsningsarmén, gjorde också att
han inte var så lättillgänglig, som somliga menade att han bort vara,
och att han tog allvarligare på många av våra problem, än somliga funno
opportunt. Men, som sagt, hans ärlighet och uppriktighet i strävandet
för Guds rikssak kunde inte ställas under diskussion, och han hade
en fullständig lidelse för Arméns bevarande i den gamla goda tidens
anda och slagkraft. Därför arbetade han praktiskt taget natt och dag,
särskilt under sina många år som chefsekreterare, och tecken till
avvikelser från de rätta arméspåren kommo honom att sörja djupt och
allvarligt.
Överste Hammar ihågkommes med respekt och vördnad som en man,
den där aldrig dagtingande med sin övertygelse och som praktiskt
taget slet ihjäl sig — han var nog i det närmaste »färdig», då han
frånträdde chefsekreterarposten — för att bevara Frälsningsarmén vid
eller föra den fram till den idealbild han skapat sig av den rörelse som
var honom kärare än allt annat på jorden.
Söndagen den 14 november gick fru överste Frida Assarsson, maka
till överste A. R. Assarsson, att skåda Konungen i hans härlighet. Också
hon tillhörde »det gamla gardet». Född i Vassunda församling,
Stockholms län, den 17 september 1870 blev hon frälst 1884 och kadett år
1889. Hon tjänstgjorde som löjtnant och kapten vid några kårer, tills
hon år 1892 ingick äktenskap med dåvarande kapten Assarsson, vid vars
sida hon till ålderns dagar gjorde trogen tjänst som maka, mor och
kamrat i frälsningskriget.
Ännu ett dödsfall må nämnas.
Måndagskvällen den 21 juni voro krigsskolans officerare och kadetter
bjudna till greven och grevinnan Folke Bernadotte på Dragongården.
Man marscherade dit med en fangård i täten av marschkolonnen, och en
av fanorna bars av kadett Konrad All. Till synes fullt frisk, stark och
spänstig bar han sitt armébaner, och hans ansikte, nästan alltid uppfyllt
av ett gott och varmt leende, strålade mer än vanligt vid tanken på den
förestående festligheten. Två timmar senare fördes hans livlösa kropp
i en ambulansvagn till Serafimerlasarettet, där läkarna endast kunde
konstatera att döden redan tagit ännu ett offer. »–-icke mer än
ett steg mellan mig och döden.»
Visst blev det ett sorgligt slut på den glada festen, till vilken
greveparet inbjudit salvationisterna och i vilken prinsen och prinsessan Oscar
Bernadotte och flera deras familjemedlemmar av hjärtans lust gladde
548
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
