Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942
var en ansträngande dag — i England har en armékår i regel sex
offentliga möten varje söndag — men intressant. Sammanträffandet med
general Evangeline Booth i Sunbury Court, där en utbildningsanstalt för
ungdomsledare öppnades annandag pingst, var kanske londonbesökets
höjdpunkt. Denna händelse satte också punkt för det intressanta besöket —
redan samma dag anträdde »Patricia» återfärden till Sverige med en last
stormförtjusta resenärer.
Den 16 juni fyllde konungen åttio år. Frälsningsarmén, som i hans
majestät alltid haft en varm och uppriktig vän, ville gärna uppvakta
honom på äkta salvationistiskt sätt för att få frambära sin vördsamma
och djupt kända tacksägelse. Men hur arrangera uppvaktningen, så att
den icke bleve osynlig i den stora mångfalden?
Vår glädje blev stor, då vår älskade landsfader och monark beviljade
oss tillstånd till en speciell uppvaktning måndagen den 13 juni,
varigenom vi också blevo de första gratulanterna. Vi låna en skildring av
händelsen ur en av Stockholms dagliga tidningar:
Kungahyllningarna ha tagit sin början. Det mest observerade momentet i
måndagens uppvaktningar var då Frälsningsarmén på kvällen hyllade monarken på
borggården, vid vilket tillfälle kommendör Karl Larsson talade och de manstarka
hornmusikkårerna bland annat spelade brigadör Kristian Fristrups Högtidsmarsch,
tillägnad Hans Majestät Konungen på 80-årsdagen.
På den yttre borggården var det en trängsel utan all beskrivning, när den
mång-hundrahövdade armékolonnen inmarscherat och de tusentals intresserade försökte
följa i kölvattnet genom valvet. Samlingen hade en timme tidigare ägt rum i
Kungsträdgården, varifrån man tågade med flygande fanor och klingande spel
under ledning av överste E. Malmström med överstelöjtnanterna E. Lundström
och H. Larson som kolonnchefer. Första kolonnen ställde upp i trakten av Jakobs
kyrka. Den bestod av Stockholms första, andra, sjätte och sjunde kårer jämte
musikkårer, högkvarterets och dövstumarbetets officerare, slumofficerare i
arbetsdräkt, manliga sociala arbetets officerare samt förstadskårerna. Andra kolonnen,
som ställde upp vid Kungsträdgårdsgatan, bestod av Stockholms tredje, femte och
nionde kårer med tillhörande musikkårer, musikkårerna från Stockholms förorter,
pensionerade officerare, strängmusikanter, scouter och gärder, solvargar och
solstrålar samt kadetterna från krigsskolan. Båda kolonnerna företräddes av svenska
flaggor, vanliga armébaner samt fanor från Arméns olika verksamhetsgrenar.
Vid halvnio-tiden satte sig tåget i rörelse under musik. Stora människoskaror
följde med till Slottet, där redan länge stark trängsel varit rådande. På yttre
borggården hälsades svenska fanan av den för dagen talrika vakthavande militären,
men även frälsningsarméstandaren fingo sin andel med av vördnaden. På inre
borggården bildades fanborg framför den estrad, på vilken konungen på slaget
nio tog plats. Borggården var fullpackad med folk, och de som voro korta i rocken
tillgrepo för att få se en skymt av vad som försiggick utvägen med fickspeglar
som periskop. Som väl var lyste inte solen, annars hade hyllningsföremålet säkert
blivit bländad av solkatter, det blixtrade omkring honom nog så frenetiskt ändå
från de talrika fotografiapparaterna. En ung sergeant, fröken E. Fristrup,
överlämnade till kungen ett exemplar av hyllningsmarschen. Sedan denna spelats, talade
kommendör Larsson med stark stämma till konungen genom den djupa fanborg
som skilde dem åt.
556
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
