- Project Runeberg -  Sextio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882-1942 /
565

(1942) [MARC] Author: Evald Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1939

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1939

trotypgjuteri med förnicklingsbad etc. Stridsropets tryckeri har alltid
varit uppskattat bland arbetare i facket och av andra sakkunniga, detta
tack vare en präktig arbetarstam och goda ledare.

Årskongressen, som hölls den 30 juni—5 juli, leddes av kommendör
George Langdon, men gästades sista dagen av general Evangeline Booth,
som då höll farvälmöte, emedan hon på hösten ämnade frånträda sin
befattning som Frälsningsarméns högsta ledare.

Farvälmötet hölls i Alvikshallen onsdagen den 5 juli. Det var ett
glänsande möte med fullpackad lokal och ett storslaget program, vars
höjdpunkt var generalens tal. Evangeline Booth har utan gensägelse »en god
skrivares penna», men hon är större som talare än som skribent — hon
skall höras och ses. »Ses?» — Ja, ty hon torde stå i klass för sig bland
världseliten av talare, då det gäller att med mimik och gester stryka under
och accentuera de starka, skarpa och glänsande satser som hennes rika och
rörliga intellekt utformat och hennes mästerligt behandlade röst uttalat.
Tänk henne, ni som voro med, under följande brottstycke av farvältalet:

Vad är det då jag ville säga eder? Detta ville jag säga, då jag nu bjuder
eder farväl — och det finns ingenting, som har ströre betydelse än detta: Må
varje salvationist, vare sig officer eller soldat, alltid minnas att den enda, stora,
allt absorberande passionen i Frälsningsarmén måste vara världens frälsning.
Frälsningsarmén föddes av denna passion, den största passion, mänsklig eller
gudomlig, som någonsin gavs åt ett människohjärta. Några säga att min far hade
sett en syn. Kanske han hade gjort det, men han ägde något mer än detta. Min
far hade en tavla, som alltid hängde i hans själs galleri. Det var ingen vacker
tavla. På den fanns ingenting av guld eller dyrbarheter, inga tusenskönor eller
andra vackra blommor, inga milt porlande vattuströmmar eller springbrunnar,
som lockade till sig solens guld. Det var en tavla, som föreställde världens stora
sorger och den stora nöden därute, den framställde fattiga och åldringar, förslöad
och förslösad ungdom, de stora fängelsernas väldiga skara, samveten, som
förvandlats till aska, och hjärtan, som hårdnat till sten. Tavlan framställde unga
flickor, som förlorat oskuld och skönhet och förmågan att le, och deras en gång
tilldragande ansikten voro förvridna av förtvivlan och sorg. Tavlan visade också
huru de onda plågas av onda passioner. Där sågos även små barn, som fingo
gå hungriga till skolan, utan att ha fått någon mat. Där syntes de hjärteförkrossade,
dessa som blivit besvikna, dessa som söka hjälp och tröst, där sådan inte finnes.

Det var på grund av den sorg och det elände denna tavla uppenbarade, som
min far mobiliserade sin armé, som gått ut till världens yttersta gränser och ned
till de djupaste avgrunder av mänskligt elände, tändande ljus, som alla helvetets
orkaner aldrig kunnat utblåsa. Jag vill säga till denna väldiga Frälsningsarmé här
i Sverige i kväll: Glöm aldrig att salvationisternas glöd i hjärtat måste gälla de
vanlottade och olyckliga! Detta är skälet till att vårt blodsbaner vajar, dessa
äro de människor, för vilka vi arbeta och vilka vi måste älska. Kom ihåg, mina
kära kamrater, att om jag i en bön skulle samla allt vad jag önskar för eder,
innan jag bjuder eder farväl, så skall detta vara den bön jag skall bedja för eder:
att ni må komma ihåg syftet varför ni kallades och att ingenting skail leda eder
bort från detta, inte kärlek till bekvämlighet eller frestelser till världslighet. Detta
står skrivet på eder uniform, det är detta ni sjunga i edra sånger och bedja i
edra böner: Världens frälsning.

36

565

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free