Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942
Fru Hedvig Lagercrantz!
Jag har äran och glädjen meddela att hans majestät konungen med betygande
av sitt nådiga välbehag över edert mångåriga, uppoffrande arbete för sociala och
filantropiska ändamål såsom ledamot av Frälsningsarmén sedan 1888 och som
initiativtagare till dess slumverksamhet beslutat tilldela eder medaljen i guld av
åttonde storleken med inskriptionen Illis quorum...
Till detta officiella tack beder jag att på alla de många tusende fattigas och
eländas vägnar, som fått stöd och hjälp av Frälsningsarméns slumverksamhet, få
bringa eder ett tack för allt vad ni tänkt, velat och verkat i människokärlekens
namn. Jag tror nu att detta officiella utmärkelsetecken blir av största värdet för
eder, om ni får det från hans kunglig höghet prins Gustaf Adolfs hand.
Stående åsåg församlingen hur prinsen fäste det förnämliga
utmärkelsetecknet på fru Lagercrantz’ bröst och strök med en kraftig applåd
under de tankar som säkert alla hyste: »Välvilligt av konungen!
Välförtjänt av fru Lagercrantz!»
Övriga talare i det storstilade mötet voro överdirektör Hardy
Göranson, fil. d:r Laura Petri, kyrkoherde Erik Arbin, överstelöjtnant Thora
Isachsen från Norge och överstelöjtnant Signe Östrand. I den stora och
förnämliga publiken såg man bland andra prinsessan Sibylla och
prinsparet Oscar Bernadotte som intresserade åhörare.
I mars månad invigdes en institution, som kan sägas fylla ett länge
känt behov, nämligen ett hem för pensionerade frälsningsofficerare.
Västerledshemmet, som det kallas, ligger vid Västerled i Äppelviken och
rymmer tolv pensionärer, som här få njuta en lugn levnadsafton efter
ett strävsamt liv.
Frälsningsarméns nye högste ledare, general G. Carpenter, kände
säkerligen i dessa dagar världssituationens olyckor och fasor djupare och
smärtsammare än de flesta andra, detta som allvarlig och varmhjärtad
kristen och som medborgare i en av de krigförande nationerna, men
främst som chef för en internationell rörelse under Fridsfurstens baner.
Förbindelserna mellan internationella högkvarteret och de länder, där
Armén arbetar, sletos, den ena efter den andra. Frälsningssoldater av
olika nationer, förenade i ett brödraskap genom Jesu Kristi blod,
tvingades att möta varandra med vapen i hand.
I känslan av allt detta proklamerade generalen ett »De brinnande
hjärtanas korståg» att hållas mellan påsk och pingst. Vår ledare ville
med detta korståg väcka de kristna till klarare insikt inför världsläget.
Han skriver:
Det kan icke råda tvivel om att dessa dagars tragedi står i direkt samband
med de försummelser som en stor del av den kristna kyrkan gjort sig skyldig
till. Den har ofta tagit miste om vägen och tillåtit för mycket av världslighetens
ande. Följaktligen har den förlorat sin kraft att leda.
574
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
