Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1942
och bidragsgivare skyldiga stor tack och äro vissa om att Gud en gång
rikligen skall löna envar. En av dessa hjälporganisationer, syföreningen
för Ekbacken, vårt sommarhem för gamla utanför Stockholm, hade
under vintern en stor musikfest i Konserthuset. Arrangör var fru Hedvig
Lagercrantz, syföreningens ledare, som hade fått hjälp av sin man,
minister Herman Lagercrantz, K.F.U.M:s sångkör, operasångerskan
Hanser Lina Göranson, Sofiaflickorna och en grupp gymnastiserande
småpojkar, också de från Sofia folkskola, m. fi.
Ekbacken! Ja, det är en uppskattad institution. Se här en tidningsmans
berättelser om ett besök där!
Under vår rundvandring stöta vi samman med lilla fru B. Hon är den näst
äldsta pensionären på hemmet, åttiosju år gammal. Den äldsta är åttioåtta. Hela
hennes varelse tycks stråla av levnadslust och energi. Då vi lyckönska henne
till hennes goda vigör trots den höga åldern, svarar hon att det nog är lite
klent med nerverna. Men, säger hon med glad uppsyn, jag har blivit mycket
bättre, sedan jag kom hit. Och ordet har fru B. i sin makt. Hon berättar: Ah,
vi har det så rart, så rart. Rent, snyggt och trevligt. Och systrarna är så snälla
mot oss. Jag begriper bara inte hur dom hinner med allt, så mycket som dom
har att stå i, både inomhus och — med en betecknande åtbörd mot den
välskötta trädgården — här ute. Ja, dom är verkligen duktiga, tillägger hon med
särskild värme i såväl blick som röst. Och ni skulle se vårt middagsbord,
fortsätter hon. Det är som om det vore dukat till bröllop. Och fru B:s ansikte
lyser av tillfredsställelse. Vi kunna ock konstatera att det icke blott är kropp
och själ, som vederkvickas vid de gamlas hem Ekbacken. Anden hugnas också.
Under de små andaktsstunderna och genom umgänget med officerarna på hemmet
har mången under de flydda åren mottagit en verklig hjärtevälsignelse. Även
under denna sommar har Guds Ande på ett särskilt sätt rört vid mångas
hjärtan. Ett exempel på det inflytande hemmet utövar är skildringen av en
liten gumma, som för några år sedan kom till hemmet. Hon var så glad och
lycklig att få vara där. Men hon hade en ful ovana. Hon kunde inte låta bli
att svära och använda fula ord ibland. Hennes kamrater på hemmet gjorde
henne uppmärksam på detta och läto henne förstå att detta icke passade, där
hon nu var. Hon vaknade också själv snart upp över det opassande i hennes
talesätt och utbrast klagande: Men jag kan ju inte låta bli! Efter någon tid
kunde hon dock segerglad utbrista: Tänk, att jag inte svurit en enda gång
i dag! Sin erfarenhet om Ekbacken uttryckte samma kvinna vid ett tillfälle i
orden: Om man inte skulle kunna vara ren och god på Ekbacken, var skulle
man då kunna vara det? Vid ett tillfälle senare kallades kommendant Cecilia
Ohlsson till ett av Stockholms sjukhus. Där fann hon samma kvinna väntande på
sig. Bland annat hon hade på hjärtat var en undran om hon inte ännu en gång
kunde få komma till Ekbacken. Ty, sade hon, jag vill sä gärna ännu en gång
få känna mig syndfri. Denna hennes önskan att få komma till hemmet kunde
dock icke uppfyllas, men innan hon slöt sina ögon i döden, hade hon med
glad tillförsikt lyssnat till de underbara frälsarorden: Dina synder förlåtas dig.
Om årets sociala utvidgningar och verksamhet må i övrigt nämnas:
Under vintern flyttade Carl Emil Hedelii hem, Frälsningsarméns
barnhem vid Kneippbaden, Norrköping, in i en större och bättre
byggnad, omgiven av större och för barnen lämpligare tomt än det gamla
hemmets. Invigningen förrättades av landshövding Karl Tiselius, och
583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
