Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942
etablissemang. Särskilt då C. A. Wallman ägde företaget, närmare bestämt
under några decennier från mitten av 1800-talet, utvecklades det i hög
grad. Han lät på Mosebacke bland annat uppföra en dansbana, en täckt
sommarteater samt Södra teatern, som invigdes 1853, nedbrann 1857,
återuppfördes och togs på nytt i bruk 1859. Wallman lär också ha
uppfört den lokal, där tredje kåren i femtiofem år kämpat Herrens strider.
Ursprungligen var den väl avsedd att brukas för ett förnämligare
nöjesliv, men i början på 1800-talet blev den en varietélokal, där, såsom
Emil Norlander en gång skrev, »ingenting fattades i frihetsväg för
herrar bråkstakar, som ville offra en krona i entré». Publiken tycks ha
fått röra sig fritt både framom och bakom scenen, och där levdes ofta
ett veritabelt busliv, För att icke skador till liv och lem skulle ske,
måste polismästaren ofta placera hela trupper av konstaplar i detta
nöjestempel. Trakten runt omkring var också ruskig. Stora och Lilla
Glasbruksgatorna voro smala och mörka, och i husen vid dem, delvis
befolkade av italienska gipsgjutare och leksaksballongförsäljare och andra
utlänningar, fanns det utom krogar och »ölsyltor» även bordeller och
andra otrevliga nästen. Ännu i början av 1900-talet var det förenat
med både obehag och risk att ta sig upp för Mosebacketrapporna,
genom Glasbruksgatorna till armélokalen.
Redan i januari 1883 användes Wallmanska salongen tillfälligt av
Armén, men först på hösten 1886 hyrdes den för beständigt. Om det
första mötet har jag bara lyckats finna ett vittne — Frälsningsarméns i
Sverige första kassabok. Den säger att kollekten i mötet blev kr. 44: 37
och att man sålde böcker (sannolikt sångböcker) för kr 22: 70. För
hyra av lokalen hade utbetalats kr. 270: —. Möjligen avsåg denna
hyra också den 10 januari, när man på nytt hade möte på
Mosebacke. Då upptar kassaboken kr. 26:70 i kollekt och kr. 28: — i inkomst
av böcker, men inga utgifter för hyra.
Det finns en ganska egendomlig berättelse i samband med att Armén
blev hyresgäst. C A. Wallman lär, fastän han blev storföretagare i
»nöjesindustrien», ha varit en god och välmenande man. Han sörjde
därför över den utveckling livet i »salongen» fick, sedan man där
börjat hålla varieté.
I hans och hans hustrus hem bodde en ung anförvant »som barn i
huset». Denna flicka hade en natt en underlig dröm. Hon såg sig sitta
i »salongen» vid sidan av herr Wallman, som hon kallade morbror.
Plötsligt hörde hon i den mörka lokalen en röst ropa: »Säg att du tror,
586
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
