Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942
förnäma och likväl enkla och demokratiska personligheter än inom denna
institution.
Jag sätter ej blott värde på eder slumverksamhet, på edert sociala
uppbyggnadsverk, på edra yrkesanstalter, på edra hem för olyckliga och gamla, på edert arbete
för nykterhet, på eder sång och musik och religiösa diktning. Er internationella
tanke, er hela mänskligheten omfattande kedja av soldater för det gudomliga budet,
er vilja att utjämna motsättningar mellan raser och folk, er tro på fred och
samverkan mellan nationerna — allt detta är ej minst i våra dagar av oskattbart
värde.
Vi alla, som tro på andens överhöghet över materien, på själens rot i det
gudomliga, på samvetets befallande bud och på kristendomens insats i världens frälsning,
vi måste väcka dem som sova, upplysa dem som gå i blindo, nedbryta
materialismens härskarställning och gemensamt kämpa mänsklighetens kamp. Jag tror att
vi gå till mötes en tid, då de religiösa organisationerna åter måste få stora
samhällsuppgifter och med sin idealism och inre styrka besjäla samhällsarbetet. Den
största av alla olyckor i historien har varit att stat och religion skildes åt. Staten
kan icke leva, icke bygga och icke kämpa utan religion. Den blir då en maskin
och en djungel. Detsamma gäller kommunen och alla offentliga organ. Min
livslånga erfarenhet är att människan blir en själlös, kall, egoistisk varelse, likgiltig
för samvete, ideal och andens frågor, om hon länge har sin varelse i en värld,
som är alldeles avstängd från religionens och filosofiens och diktningens friska
källflöden.
Men samtidigt måste vi förstå innebörden i Johan Ludvig Runbergs ord:
Krafterna äro mångfaldiga, gåvorna mångfaldiga och sätten att arbeta i Guds ändamål
likaså. Säg därför icke, då ni ser en broder, som icke vakar och tänker i böner
som ni: Se, denne är en förtappad! Säg snarare: Låt mig se efter om icke
även denne står vid den brusande flodens strand och trotsar vakor, mödor och
faror och kämpar med sina friska lemmars kraft för att bära däröver Kristi
utkorade och arbeta för hans sak. Denna Runebergs religiösa tolerans är icke
detsamma som likgiltighet. Den är aktiv tolerans. Den är en stridande tolerans.
Den är en del av friheten.
Stockholms stadsfullmäktige hade beslutat att till kommendör Karl
Larsson överlämna stadens utmärkelsetecken, S:t Eriksmedaljen, som
utdelas till inom staden verksamma högt förtjänta män och kvinnor
samt till stadens anställda för långvarig och trogen tjänst.
Vid utdelningen, som ägde rum vid en storslagen festlighet i Blå
hallen i Stadshuset tisdagen den 18 maj, harangerade stadsfullmäktiges
ordförande, redaktör Fredrik Ström, medaljörerna ur den religiösa,
sociala, politiska, vetenskapliga och konstnärliga gruppen med var sitt tal.
Till kommendör Larsson yttrade herr Ström:
När Stockholms stad i dag till Eder överlämnar S:t Eriksmedaljen, förefinnas
härtill tvenne huvudgrunder.
Dels önskar staden med anledning av Frälsningsarméns förestående
sextioårs-jubileum ge ett synligt uttryck för sin aktning, uppskattning och tacksamhet för
Arméns storartade moraliska och sociala gärning under många decennier, vilken
verksamhet utövats på de mest skilda områden och kommit otaliga fattiga, sjuka,
arbetslösa, gamla, ungdom och barn även i Stockholm till godo. Vi böja oss i
beundran för ej minst den uppoffrande gärning som de i Frälsningsarméns
slum-och hjälpkårer sysselsatta kvinnorna och männen utfört utan tanke på annat än
att tjäna olyckliga människor och följa sin inre kallelse.
594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
