Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det egemvilliga lammet.
Det war en gång en herde. Han hade en
ftor hop får och lam under fin ward och war
myctet Smfint om dem. Blefwo de fjuka, fa
wdrdade han dem, och tröttnade de, få bar han
dem ofta på fina armar. HSwarje natt ftingde
han m dem for att devigenom watta dem för
den elafa ulfwen.
De funno fig allefammans myctet wii;
blott ett litet fam war icke tillfreds. Od)
bwarföre? Emedan det wille gå fin egen wig.
Det enfaldiga lilla fräket tyckte icfe mycket
om att ftingas inne om natten. “Sa
förftår icke”, fade det, “bwarfire wi ffola ath
inneftängda hela natten igenom. Ga gir man
icfe med bunden. Det är icke fnällt att få
behandla of, och derför ffall jag gå min mwäg,
få fort jag fan.”
DÅ fade en gammal tot bagge: "Du är
bra enfaldig, du, ftacfars lilla lam! Går du
bort, få är jag fäter, att du fommer i olycka”.
"Det tror jag icke,” fwarade lammet, ty
det wille nödwändigt gå fin egen wäg.
Sa fnart aftonen fom, fmög fig det
oförftåndiga lilla djuret långt bort från de
andra och fom in i en ftor tog.
Det dröjde icke länge, förrän det fick fe en
ftor ulf, fom fom från fitt gömftälle och tjöt
förffräckligt. Da snffade fig det ftactars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
