Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FIRMA ÖVER VILKEN SOLEN ALDRIG GÅR NED.
5938
SKF PÅ CUBA
Cubas stora råvaruindustrier, som gjort det
känt över hela världen, äro som bekant
socker- och tobaksindustrierna. Sockret
är emellertid numera så enormt övervägande, att
tobaken får nöja sig med en ganska blygsam
plats i exportsiffrorna. Som exempel kan
nämnas, att av exporten 1920 socker utgjorde 92,3
% av totala värdet, tobaken blott 6,2 %. För år
1919 voro siffrorna 89 % och 8 % resp.
Reser man över Cuba, så ser man också
sockerfält i det oändliga. Hela ön producerar socker,
men särskilt givande äro provinserna Camaguey
och Oriente, vilka icke förrän på senare tiden
börjat odlas i samma utsträckning och med samma
intensitet som provinserna närmare Habana.
Skördarna i vissa delar av Oriente bliva särskilt
goda; jorden där är nämligen utomordentligt
fruktbar, enär den icke brukats så särdeles länge.
Sockerröret omplanteras där — enligt uppgift —
endast ungefär vart femtonde år, medan närmare
Habana omplantering är nödvändig vart tredje
eller fjärde år; detta på grund av att jorden i dessa
trakter legat under odling sedan länge tillbaka.
I provinserna Habana, Matanzas, Santa Clara
och delvis även Camaguey äges jorden i stor
utsträckning av enskilda »colones», som själva
bruka den med tillhjälp av billig arbetskraft (nu
mycket jamaica-negrer) och som sedan sälja sin
sockerrörs-skörd till de stora bruken, till priser
som variera alltefter sockerprisernas fluktuationer.
I Oriente däremot ha bruken i allmänhet själva
lyckats göra sig till ägare av jorden, vilket givetvis
är en stor fördel för dem, enär det härigenom är
möjligt att i allmänhet kunna hålla kostpriset på
socker lägre. — Under skörden 1922—1923 ha
180 sockerbruk varit i arbete
med en total produktion av
3,600,000 ton.
Sockerbruken komma
givetvis att bliva den ojämförligt
största S K F-kunden på Cuba.
Emellertid gäller vad denna
industri beträffar samma som
gäller för ali storindustri, näm- Dir. o. Meiigren
iigen att resultaten icke kunna
väntas komma omedelbart; den måste bearbetas
hårt. Kraftbesparingen spelar dessutom en liten
roll här, då sockerbruken använda avfallet av
sockerröret som bränsle. — De flesta och största
sockerbruken ägas numera av stora amerikanska
syndikat, som köpt upp gamla bruk av de förra
ägarna, cubanare eller spanjorer, och efter hand
vidtagit omfattande moderniseringar och
nyanläggningar. Många bruk äro dock fortfarande i
cubansk eller spansk ägo. Som allmän regel
gäller, att S K F-lager mottagits med stort intresse.
Som sockret är den allra viktigaste
inkomstkällan, är det givetvis av oerhörd betydelse för Cubas
hela ekonomiska liv och utveckling i allmänhet,
huru sockerpriserna ställa sig å världsmarknaden.
För närvarande ser det lovande ut för skörden
1923—24; det väntas allmänt att ganska goda
priser skola uppnås, ävensom att skörden
kommer att bliva givande.
Tobaksplantager finnas mest i provinsen Pinar
del Rio, en del även i Santa Clara. Tobaken har
emellertid för oss endast betydelse genom
cigarettfabrikerna; cigarrer tillverkas uteslutande för
hand. De största cigarettfabrikerna finnas i
Habana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
