Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÅTERBLICK
a v alla avdelningar inom en modern affärs-
/\ organisation är Reklamen den, som har
L iLanvändning för de mest mångsidiga
egenskaper hos sin personal — jämte initiativkraft
och uppslagsrikedom, utan vilka den sjunker ned
till ett beställningskontor för bolagets nödvändiga
trycksaker, fordrar den framförallt en snabb
psykologisk blick för de skiftande krav, som olika
tider, länder och konjunkturer ställa på
reklamverksamheten.
Min första kontakt med reklamarbete började
omkring 1909, då mycket få av de mera betydande
exportindustrierna i Sverige ägnade något större
intresse åt reklamen. I allmänhet inskränkte sig
deras trycksaker till bruksanvisningar, kataloger
och ett eller annat plakat eller en almanacka om
året, som sändes som en påminnelse till kunderna.
Arbetet med dessas redigering och tryckning blev
vanligtvis pålastat någon redan med andra
göromål mycket upptagen kontorstjänsteman eller
ingeniör till hans stora missbelåtenhet — och det
blev färdigt när det kunde.
En särskild Reklamavdelning var då en
enastående nyhet, som endast mycket få firmor
bestodo sig med. Det härskade hos de flesta
industriledare en obestämd känsla av att det låg något
för företaget ovärdigt över en alltför framträdande
reklam, och mången torde på den tiden i likhet
med undertecknad så ofta ha fått höra, att hans
beskedliga reklamförslag »icke voro tillräckligt
värdiga» för bolaget, att han började tvivla på,
om det överhuvudtaget var möjligt att annonsera
utan att enligt vederbörandes uppfattning skada
bolagets stora värdighet. Jag minns, hur
otänkbart det på den tiden var inom ett visst bolag
att annonsera i en radikal eller ens liberal tidning,
alldeles frånsett om därmed en eftersökt
kundkrets kunde nås eller ej — »det var ovärdigt».
Att använda tvåfärgstryck i en tidningsannons
var icke heller tilltalande — det ansågs ej riktigt
gediget att pråla på det viset.
S K F:s unga och mindre traditionsbundna
ledning hade emellertid redan mycket tidigt insett
reklamens betydelse — ej minst genom att redan
från början sörja för ett originellt och tilltalande
varumärke. Bokstäverna SKF erhöllo sin
nuvarande världsbekanta form på förslag av vår
dåvarande chef i Paris — M. Chéron — och
reklamarbetet var från början inriktat på målet
att fortast möjligt göra dessa bokstäver kända
över hela världen. Idag, då vårt varumärkes
utseende förefaller oss alla som en sådan självklar
sak, är det kanske svårt för dem, som ej voro
med, att förstå vilket mödosamt arbete och vilken
vaksam kontroll som fick utövas på den tiden för
att detta varumärke skulle bliva ett världsmärke.
Frånsett de många förslagen till ändrat
utseende eller uppställning av bokstäverna, som
snart sagt varje land kom med, fick man t. ex.
från latinska länder höra, att bokstaven »K» såsom
huvudsakligen tysk var dem osympatisk. Andra
länder önskade olika ordbildningar i stället för
bokstäver. Med ett beklagligt undantag slogos
dessa angrepp på ett världsmärke tillbaka.
Undantaget var SKEFKO i England. Under de
senaste åren har emellertid även där SKEFKO
fått träda i bakgrunden och utgör numera endast
firmanamnet, under det att varor och trycksaker
gå ut i marknaden under det gemensamma
S K F-märket.
För övrigt ägnades helt naturligt de första åren
en mycket stor del av reklamen åt att framhålla
fördelarna med den självreglerande principen
och åt de teoretiska beräkningarna för lagrens
bärkraft, varvid Stribecks namn tjänstgjorde som
auktoritet och ofta förekom i kataloger och
andra trycksaker. Vi hade då — särskilt i de
länder, där tyskarna med sina stela lager redan
plöjt marken — att bemöta och tillbakavisa
allehanda angrepp på den nya kullagertypen, som
hotade deras monopolställning. I dessa länder
fördes en väsentlig del av reklamen länge i form
av mycket teoretiska diskussioner i fackpressen
och i föredragsform. Den inriktade sig därjämte
till stor del på att övervinna en allmänt utbredd
tro, att kullager icke dugde för större beläst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
