- Project Runeberg -  Om Carl XII:s krigare under fångenskapen i Ryssland efter slaget vid Pultawa till freden i Nystad /
3

(1857) [MARC] Author: Fredrik Sander - Tema: War, Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Carl XII:s krigare under fångenskapen i Ryssland efter slaget vid Pultawa till freden i Nystad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ingen lydde den andre, utan hvar marcherade efter sitt behag. Den
Gud kärast som först kom.
På tredje dagen, eller den 30 Juni på
eftermiddagen, anlände man till stranden af Dnieperfloden. Några
hade ingifvit konungen hopp att der kunna öfverföra hären och
sätta sig i säkerhet för fienden; men så föga beredd på ett nederlag
hade man varit, att man underlåtit att vidtaga nödiga anstalter
för en sådan öfvergång. Floden var bred och strid: fartyg funnos
icke, och intet timmer till broar eller flottor. Man hade stannat på en
trång plats eller däld med höjder på båda sidorna, och bakom sig
hade man kärr och moras. Jag såg — säger Generalen Lewenhaupt
uti sin berättelse härom — Hans Maj:t med alle sine qvarbehållne
troppar införd uti ett hål, der man snarare kunde vakta får och
getter än några troppar för en stark och segrande fiende.
Ställningen
var mer än brydsam, och äfven de modigaste började förtvifla om
räddning. Lewenhaupt och den tappre Creutz jemte några andra
behjertade män gjorde emellertid allt hvad stundens närmaste kraf
bjöd. Framför allt sökte de öfvertala konungen att öfvergå
Dniepern och sätta sin egen höga person i säkerhet. Det var ingen
lätt sak att förmå Carl XII att skilja sig vid de kära stridskamrater,
som troget följt honom under hans långa segerbana! Det
lyckades emellertid efter många böner och kraftiga föreställningar.
Konungen måste underkasta sig, hvad nödvändigheten föreskref,
och sedan han lemnat öfverbefälet öfver arméen åt Lewenhaupt,
nedsteg han vid midnatt i de tvenne sammanbundna båtar, som
förde honom öfver Dniepern. Till hans betäckning hade förut
omkring 1500 man blifvit öfverförde på de få pråmar och båtar, som
hunnit anskaffas, eller de bräckliga flottor, som skyndsamligen
blifvit förfärdigade. Så hade ock den gamle Mazeppa med en svärm
Zaporoger och Kossacker gått öfver.

Då konungen var borta, syntes mod och tillförsigt hafva
öfvergifvit hans krigare. Lewenhaupt hade efter konungens ordres
befallt, att det onyttiga bagaget skulle brännas och Regementskassorna
utdelas åt officerarne och soldaterna, samt att hvar och en
skulle förse sig med så mycket mun- och krigsförråd, som medföras
kunde. Men under nattens mörker och den stora villervallan
kunde ingenting ordentligt uträttas. Många arbetade vid floden för
att komma öfver: några lyckades, andra blefvo vågornas rof. De
mera beslutsamma afbidade med lugn hvad som komma skulle.
Lewenhaupt, som påföljande morgon ville göra försök att öfvergå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:23:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfcarl12/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free