Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Carl XII:s krigare under fångenskapen i Ryssland efter slaget vid Pultawa till freden i Nystad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
floden Worskla och om möjligt rädda sig med hären till Krim, lade
sig sent om natten i sin kappa på jorden i konungens tält. Creutz,
som beledsagat konungen på vägen ned till Dniepern, ankom äfven
och lade sig till hvila. Efter en kort stund begynte dagen gry,
och Creutz väckte generalen, hvarefter båda ilade ut för att ordna
tropparna och få dem att sitta upp. Men få af manskapet samlades
kring sina fanor och standarer: somliga voro ännu sysselsatta
vid floden, andra åhörde med tystnad hvad som befalltes dem,
men stodo orörliga: de flesta voro modlösa, uttröttade af mödor
och hunger eller maktlösa af svåra blessurer. Det dröjde icke
länge förrän ett ilbud kom och berättade, att Ryssarne nalkades[1];
och en General-Adjutant, skickad af Menschikow, infann sig och
bjöd ett godt accord. Derhän hade det nu kommit. Lewenhaupt
afsände Generalmajoren Creutz, Öfverste Düker och Kapten Douglas
till Menschikow för att göra sig underrättad om fiendens styrka
och efterhöra, hvad för accord erbjöds. Menschikow tillkännagaf
då Zarens vilja, att erbjuda en skälig dagtingan för att undvika
vidare blodsutgjutelse. Creutz deremot bad Ryssarna icke vara
öfvermodiga för den lycka, som vederfarits dem, och tillade, att
ifall de vore säkre uti sin lycka skulle de ock se, att de inga barn hade
för sig. Menschikow svarade: det hafva vi nogsamt tillförene sett,
och derföre har man så mycket större skäl att skona så käckt folk,
som nu är uti sådant tillstånd och på sådan ort, der ingen hjelp finnes.
Derefter underhandlades om vilkoren som voro: Alla Svenska troppar
under Grefve Lewenhaupts commando, officerare och soldater,
skulle blifva krigsfångar, och alla utom officerarne, aflemna vapen
och hästar, samt förblifva i fångenskap till dess fred eller utvexling
skedde: de gemena skulle få behålla sin uniform och egendom,
generaler och officerare sitt bagage och equipage, samt blifva väl
hållna och bemötta: Svenska Artilleriet med ammunition, fanor och
standarer, samt Regements-kassorna, allt sådant det nu befunnes,
borde öfverlemnas till Zaren: Zaporogerna och andra rebeller vid
Svenska arméen skulle ock utlefvereras.
Med besked härom återvände Düker och berättade tillika om
Ryssarnas styrka och huruledes kanoner begynte uppföras på
höjderna. Man väntade på skyndsamt svar. Lewenhaupt dröjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
