Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Carl XII:s krigare under fångenskapen i Ryssland efter slaget vid Pultawa till freden i Nystad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och öfvervägde; han visste, att ett stort ansvar skulle hvila på
honom för det beslut han komme att fatta.
Nu återkom äfven Douglas och framförde fiendens anhållan
om svar, men Lewenhaupt bad honom säga, att han icke så
hastigt kunnat träffas. Detta skedde för att draga ut på tiden, dels
på det att konungen skulle hinna att komma undan och dels för
att få folket tillsammans. Emellertid sporde Generalen öfverbefälet
om dess mening: de sade alla, att de för sina egna personer vore
till konungens tjenst, men för sitt underlydande folk kunde de intet
lofva. Han befallte dem tvenne gånger att rida till sina trupper
och spörja dem, om de ville fäkta. Några af manskapet svarade
intet: andre, att de ville träffa med fiendens cavalleri, men icke
med dess infanteri, ty det Svenska infanteriet hade lidit mest i
slaget[1]: andre åter, att de icke kunde låta massacrera sig. Men
de gamla och pröfvade dragonerna af Öfverste Albedyhls lifkompani
svarade: Hvi frågar man oss nu? Tillförene har man oss aldrig
frågat, utan det har hetat: gå på! Vi kunna ej säga att vi skola slå
Ryssarna, men vi vilje göra allt hvad mensk- och möjeligt är.
Så förklarade ock en officer af Lif-Regementet till häst och
Majoren Strömsköld af Lif-Dragonerna samt Majoren von Hollden af
Åbo Läns Cavalleri att deras folk ville fäkta, men alla klagade
öfver, att de hade så få kring sina standarer. Af fotfolket kunde
man icke uppställa öfver 700. Nu ankom det tredje budet om
svar. Lewenhaupt begärde en timmas anstånd, hvilket äfven
beviljades. Under tiden bjöd han alla närvarande commenderande
officerare att med sig rida afsides och ställa sig uti en krets, till att
votera, ifrån den yngste till den äldste, och rent ut säga hvar och
en sin mening och tanka. Det visade sig då, att de fleste ville gå
in på en billig dagtingan, ty man såg annars undergången för
ögonen. Lewenhaupt fattade sitt beslut i enlighet med hvad dessa
tillstyrkt: han visste väl, att om det gafs tecken till strid, skulle
många ännu oförskräckt kämpa intill döden; men han såg ingen
vinst deraf och ville icke för namnet af en »fåfäng bravoure» draga
öfver sitt samvete att föra folket till ett blodbad utan ändamål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
