Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Carl XII:s krigare under fångenskapen i Ryssland efter slaget vid Pultawa till freden i Nystad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Zaren hade erhållit krigsfångar till något större antal i
träffningarne vid Errastfer 1701 och Sagnitz 1702 samt då följande
fästningar föllo: Marienburg och Nöteborg 1702, Nyenskans 1703,
Narva, Dorpt och Ivanogorod 1704. Vi kunna ock här tillägga, att
ytterligare föllo Wiborg, Riga, Dünamünde, Pernau, Kexholm och
Revel 1710. Alla dessa städer och fästningar, utom Narva, som
intogs med storm, hade kapitulerat med vilkor, att garnizonerna
skulle få fritt aftåga. Men tvertemot löfte blefvo de antingen
plundrade och misshandlade eller ock bortförda. Så isynnerhet vid
Nyenskans, Wiborg och Riga[1]. Dessutom bortfördes från
Östersjö-provinserna en mängd civila tjenstemän och borgare, handtverkare,
qvinnor och barn, utan skoning och afseende på ålder eller kön.
Stora skaror af bönder drefvos ifrån sina hem till fjerran trakter,
hvarifrån de aldrig kommo tillbaka. Väl skonade Zaren något mera
de olyckliga Östersjö-provinserna efter 1704, ty han började då
hoppas att kunna behålla dem; men när Carl XII nalkades 1708
med sin välrustade här, beslöt han att ödelägga dem med eld och
svärd. Då bortfördes ånyo mycket folk, på det mest upprörande
sätt, under en sträng vinterköld: unga och gamla, fattiga och rika,
friska och sjuka, till och med döende[2].
Af de Svenskar som följt med Konungen öfver Dniepern och
genom ödemarken på andra sidan om denna flod sökte rädda sig
till Turkiet, blefvo omkring 500 bortsnappade vid Bugströmmen af
Ryssar, som Zaren utsändt att förfölja dem. Af de återstående,
som kommo fram till den minnesvärda staden Bender, afsände
konungen omkring 500 man under Öfversten A. Gyllenkroks befäl
till Polen; men Gyllenkrok blef under vägen öfverraskad af en
större Rysk truppstyrka och måste med sitt folk gifva sig fången vid
Czernowitz den 24 Sept. 1709. Få, ganska få voro alltså de trogna
kämpar, som Carl XII hade qvar hos sig; men från och med 1710
befunno sig omkring 20,000 Svenska krigare i Rysk fångenskap,
och af dessa omkring 1800 eller kanske 2000 officerare, jemte en
stor mängd prester samt Stabs- och Civil-Betjente, som tillhörde
arméen.
Efter denna korta öfversigt, vilja vi gå något tillbaka i tiden,
och återtaga den egentliga berättelsens tråd. I December månad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
