Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Carl XII:s krigare under fångenskapen i Ryssland efter slaget vid Pultawa till freden i Nystad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R:dr[1]. Piper och Rehnsköld afläto skrifvelser till Svenska Rådet
och Stats-Contoret[2] med anhållan om att få vexlar på 50,000 Dal.
Sm:t i Hamburg honorerade; likaså till Defensions-Commissionen[3]
i Stockholm med förklaring att Öfverstarne vid de ständiga
Regementena ville anskaffa medel för dem, allenast de finge fritt
disponera hemmans- och löningsräntor samt ryttares och soldaters
löningar hemma i landet. Hos Zaren anhöll man ock genom Ministern
Gollofkin om hjelp.
Emellertid gingo penninge-negotiationerna långsamt, hvartill
bland annat den gamla oenigheten mellan Piper och Rehnsköld var
någon orsak. Snart visste köpmännen i Moskwa att berätta om
deras Excellencers fiendskap, som äfven i dessa bedröfliga tider
motverkade det gemensamma bästa. Lewenhaupt och Creutz vågade
göra föreställningar. Piper visade sig försonlig, beklagade det
olyckliga förhållandet och sade sig „vilja i allt hvad skäligt vore
beqväma sig„. Rehnsköld deremot talade om complott, hotade Generalen
och utfor på sitt vanliga bistra sätt. Då Lewenhaupt och Creutz
berättade, huru de i sitt ärende blifvit mottagne af Fältmarskalken,
svarade Piper: Sen J huru han är fatt? Hvad skall jag göra?
Oenigheten har gjort oss skada nog, det skall jag väl veta. „Uppå detta har
händt dagen efter — säger Creutz — att Hans Excellence
Fältmarskalken gått in till Hans Excellence Grefve Piper, och så
umgåtts, som de aldrig varit ovänner„[4].
Under Januari månad 1710 började fångarna att bortföras:
manskapet till arbetscommenderingar på aflägsna orter, isynnerhet
vid jernverk och grufvor i Siberien. Många måste arbeta på
uppbyggandet af den nya hufvudstaden Petersburg; andra åter fördes
till en mängd rika Bojarers egendomar. Med hvarje större trupp
fingo alltid, på begäran af Piper och Rehnsköld[5], vissa
Underofficerare medfölja, äfvensom prester, så långt deras antal räckte
till. Med manskapet förenades ock fångna handtverkare och
landtfolk. Svenskarne nödgades se, huru Ryska soldater på de
offentliga torgen i Moskwa sålde qvinnor och barn, dem de tagit i
Finland. Färre voro likväl de olyckliga, som här såldes, än de som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
