Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Carl XII:s krigare under fångenskapen i Ryssland efter slaget vid Pultawa till freden i Nystad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvartill vi jemväl, Gudi klagadt, mer än orsak hade, ithy vi nu med
och uti vår allernådigste och dyraste konungs oskattbara förlust
nogsamt sågom oss hafva förlorat allt vårt timliga nöje; all vår lycka
och välfärd syntes nu på en gång hafva tagit sitt valete och sista
farväl ifrån oss.„ Ryssarna deremot hånade deras sorg och sade:
Käre Svenskar, sjunger oss ena viso om edert Zion, och hvarest eder
konung är. „Men, säger berättaren, vi måtte vara såsom en döf och
höra intet, och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter. Vi
voro tyste och måste fräta vår sorg uti oss.„
De sista åren af fångenskapen voro de bittraste: allmän nöd,
ringa hjelp, svagt hopp om förlossning, och från fäderneslandet inga
eller sparsamma underrättelser, och dessa oftast förtäljande om
fiendens härjningar på Sveriges kuster.
Freden mellan Sverige och Ryssland slöts i Nystad den 28
Aug. 1721, och underrättelsen derom gick såsom en löpeld öfver
det vidsträckta Ryssland, förkunnande fångarna deras frihet. Till
Tobolsk anlände fredsbudet den 5 November,[1] och uppväckte mycken
glädje[2]. Man höll en tacksägelse-gudstjenst, hvarvid Pastor
Lauræus predikade öfver texten: Var trofast intill döden, så skall jag
gifva dig lifsens krona! Sedan fångarna firat julen, erhöllo de på
nyåret 1722 på Zarens bekostnad skjuts från sina förvisningsorter
till Finska gränsen, hvarefter de på Svenska kronans bekostnad
fördes till fäderneslandet. Alla måste resa antingen öfver Moskwa
eller Petersburg, hvarest officerarne i Krigs-Collegium erhöllo hvar
sin värja[3]. I anseende till förvisningsorternas olika aflägsenhet,
hemkommo fångarna på olika tider: somliga 1722, andra 1723,
andra åter 1724 och ännu senare. De reste tillsammans i sviter,
såsom vanligt, och nästan förvånande är att så många af de till
hemmet återvändande hade hustrur och barn. Några Svenska
officerare genomreste Ryssland för att hopsamla och återföra det
förskingrade arbetsfolket, som blifvit bortfördt från Finland; men
att emellertid en stor del deraf qvarhölls, lider intet tvifvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
