Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så långt Eddans berättelse.
Månne icke betydelsen häraf är förklarlig nog, i synnerhet om
vi eftersinna, huru solidariska gudar och menniskor äro inom de
anthropomorfiska mythlärorna? När åsarne skapat Midgård och
gjort Valhall, funno de, att jättarne (fiendefolk) samt rimthursar
och troll (frost eller torka eller andra naturföreteelser) kunde
förhärja och ödelägga skördarna; huru skulle då gudar och menniskor
kunna värja sig mot hungersnöd under vintern? Jo, de skulle
skaffa sig guld, fara annorstädes och köpa lifsmedel der sådana
voro att finna. Symboliskt är anskaffandet af detta hjelpmedel
(guldet) framstäldt under bilden af en borgbyggnad, som jättar
och rimthursar icke skulle kunna storma. Hvem var byggmästaren,
som härvid erbjöd sin tjenst? En bergrese! Och hans häst
Svadelfare? Guldmalmen, som forslas fram öfver snö och is! Namnet
Svadelfare kommer af svað eller svaði en slipprig grund, der foten
ej lätt finner fäste. När jätten gick ned i jordens innandöme att
hemta malmen, måste han städse försaka hemmets fröjder och
dväljas i mörker såsom andra grufarbetare. Fröja, sol och måne
ville han hafva till arbetslön. Bergresen begynte sitt arbete vid
vinterns början och förde fram den lösbrutna stenen ur nattligt
dunkel. Gudarne sågo allt detta med förundran, men började
förskräckas och sporde hvarandra, hvem all luften med list blandat,
eller åt jättens ätt Ods mö gifvit? [1] Det hade Loke gjort. Med hot
begärde de nu af honom hjelp ur den fara, i hvilken han inlockat
dem. Man torde uppmärksamma, att endast porten fattades i
borgbyggnaden (smältugnen, masugnen!), när Loke tog vid. Loke (elden)
förvandlade sig då till ett sto, lopp till skogs och hade der (med
tillhjelp af träkolet i smältugnen) en sådan färd med Svadelfare
(guldmalmen), att han (Loke) vardt hafvande och födde ett föl,
den åttafotade Sleipner, guldet, eller om man så vill hvarje annan
ädel metall. Nu hade emellertid gudarne funnit, att byggmästaren
var en ondskefull jätte, hvarföre de ej längre höllo sina eder, utan
kallade på Thor [2]. Då slog Thor till, krossade bergresens
hufvudskål i små smulor och sände honom ned till Nifelhel såsom annan
utbränd och oduglig slagg [3].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
