Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För året 903 har Nestor antecknat, att Igor var vuxen och började
följa Oleg i härnad; han fick till hustru Olga (byz. Ἐλγα, Helga)
från Pleskov, hvilken framdeles, efter Igors död, lät döpa sig i
Byzans och antog namnet Helena efter Konstantin den stores
moder. Emellertid hade Oleg slagit Oskold och Dir och till
hufvudstad gjort Kiev (Kij’s färgeställe), som varägerna kallade
Sambát-ás, hvilket torde betyda samlingsplats för farkoster. Om Olegs
död, år 912, berättas en sägen, som på ett öfverraskande sätt
öfverensstämmer med den fornnordiska sagan om Örvar Odds död.
Igor eller Ingvar tillträdde nu regeringen, och vi skola här
taga en närmare kännedom om det härtåg, som han mot slutet af
sin regering företog mot det byzantinska riket. Det torde då visa
sig, hvarifrån de män voro, hvilka togo del i hans härfärd. Nestor
berättar, att Igor med sin stora flotta af tusentals lätta fartyg år
941 seglade öfver Svarta hafvet till Mindre Asien, der saracenerna
då fått fast fot, landsteg å Bithyniens kust, brände, härjade och
plundrade landet österut till Heraklea samt vesterut till
Nikomedia och Bosporen. Emellertid tågade mot rhos’arne Domesticus
Pamphilos samt patriciern Phokas och Stratelaten Theodoros med
betydliga stridskrafter. Det kom till ett slag, hvarvid grekerna
med knapp nöd fingo öfverhanden. Mot natten gick Igors folk
tillbaka till skeppen och sökte rädda sig genom flykt. »Men —
säger Nestor — Theophanes mötte dem då med skepp, som förde
eld, och begynte att urladda elden genom rör på de rhos’iska
skeppen, och der vardt ett förskräckligt under att skåda. När
rhos’arne sågo flammorna, kastade de sig i hafvets vatten för att
undgå elden; och efter en sådan olycka kommo de öfverblifna hem.
Och när desse kommit till deras land, berättade de hvar och en
för sina fränder, huru det gått till med elden från de grekiska
skeppen. Grekerna, sade de, hafva något af himlens ljungeld, och
det kastade de ut och brände oss; derför kunde vi icke hålla stånd
mot dem.»
Förloppet häraf berättas något olika af byzantinarne [1],
äfvensom af Liudprand, hvars styffader vid ett besök i Byzans åsett
nordiska krigsfångars afrättning. Sålunda heter det, att rhos’arne
seglat emot Konstantinopel, hvars flotta var borta emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
