Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så fortgick det i Norge länge, till dess Olof Tryggvason der vardt
konung. Kan detta allt väcka förundran, fastän vår historia i
denna del är stum? Nej, icke alldeles stum, ty icke få runstenar tala.
Apostlarne Paulus och Petrus kommo begge till Rom, lefde der
länge, undervisade och vunno många lärjungar, som åter vunno
andra, och desse ännu talrikare, till dess Konstantin den store
upphöjde kristendomen till statens religion. Men så sent som i
året 388 efter Kristi födelse framlades af kejsaren Theodosius den
store för senaten i Rom och till dess afgörande denna fråga:
»Skall Jupiters eller Kristi dyrkan vara romerska folkets religion?»
Frågan blef genom omröstning afgjord till förmån för
kristendomen. Men icke utan motsägelse af dem, som höllo fast vid den
gamla gudatron.
När Ansgarius andra gången kom till Birka för att predika
kristendomen, uppträdde en man å de gamla gudarnes vägnar och
upprepade såsom deras ord bland annat: »Nu undandragen I oss
de vanliga offren och ären trögare att sjelfmant egna oss
offergåfvor, och hvad som än mera misshagar, I insätten öfver eder en
främmande gud. Om I alltså viljen åtnjuta vår ynnest, så öken
de underlåtna offren och egnen oss rikligare offergåfvor; men
denne andre gudens dyrkan, som mot oss fiendtlig utsprides,
skolen I icke anamma hos eder, icke heller vinnlägga eder om hans
tjenst. Vidare, om I önsken hafva än flere gudar och vi icke äro
för eder tillräcklige, så upptaga vi enhälligt i vårt råd Erik, som
fordom var eder konung, att han må vara en bland gudarnes antal.»
Konungen åter lofvade Ansgarius att framställa hans ärende
för folket; ty — säger Rimbertus, berättaren — hos dem är öflig
sed, att hvarje offentlig angelägenhet beror mera på folkets
enhälliga vilja än å konungens makt och myndighet.
Men en gammal man framträdde och talade: »Hören mig,
konung och menige man! Om denne gudens dyrkan är för flere af oss
väl bekant, att han mäktar gifva en kraftig hjelp åt dem, som
hoppas på honom; ty månge af oss hafva redan och ofta rönt det,
under faror å hafvet och i mångahanda trångmål. Hvi skulle vi
då stöta ifrån oss, hvad vi veta vara för oss nödigt och gagneligt?
Stundom hafva nemligen någre bland oss farit till Dorstad [1] för
att lära känna denna godt lofvande troslära och hafva omfattat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
