- Project Runeberg -  Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m. /
61

(1900) [MARC] Author: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den med fri vilja. — Akten granneligen, godt folk, på edert
rådslut och tagen eder till vara för att bortkasta eder egen välfärd!
Då vi icke längre kunna hafva våra gudar oss bevågne, är godt
att ega denne gudens ynnest, hvilken alltid och i allt kan och
vill hjelpa dem, som honom åkalla!»

Detta den gamle mannens råd vardt då menighetens beslut.
Men när en man af allmogen, som är sen att taga intryck och sen
att dem lemna, dristar tala så och finner genljud för sina ord, då
kunna vi redan ana en lång föregående utveckling, som banat
vägen för den nya läran.

Ofvan är antydt, huru mythdiktningen gifvit Sigurdssagan ett
egendomligt tillägg, i det att den diktat Åslögs eller Krakas
personlighet såsom en bindelänk mellan den gångna götiska
storhetstiden och vikingatiden. Jag skulle nästan vilja säga, att ödets
lek diktat en sällsam epilog till berättelsen i Hyndlas sång om
Fröjas hädanfärd med sin älskling till Valhall och vördad hemort.
En svensk fältherre har nemligen från Novgorod hemfört två stora
metallkanoner, som nu finnas å borggården till Gripsholms slott.
De sägas hafva namnen Vargen och Varginnan; men allmänt och
af gammalt har man kallat och kallar dem Galten och Suggan:
stumma symboler för den bortgångna Glo-son (Fröja) och hennes
förklädde Galt (Ottar)!

Återstår att tala om två eddasånger, nemligen 21. Hávamál,
den Höges sång eller rättare den Höges ord, och 22. Sólarljód,
Solsången. Den förra är en förträfflig lärodikt eller sedemålning,
med anknytningar till hela den gamla gudaläran och afspeglande
den hedna uppfattningen af de menskliga tingen och
verldsordningen. Solsången åter är en perla bland perlor, en värdig
slutsten i det stora verket.

Dessa äro de källor, som de förnämste mythdiktande isländske
skalderna och enkannerligen den planläggande store skalden
begagnat: i främsta rummet gamla sägner och fornsånger samt den
hos folket lefvande traditionen. Dernäst har man rådfrågat
historiens fader Herodotos, geografen Strabon, romaren Tacitus, i hans
bok om germanerna, så ock såsom en hufvudkälla Jordanes verk
om göternas ursprung och bedrifter. Jag kan icke ens undertrycka
den gissningen, att den mythiska runinskriften å den bekanta
Rökstenen i Östergötland egnats åt minnet af Jordanes, och att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:23:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfedda/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free