Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De gamla gudamytherna äro en gemensam egendom för hela
den götiska eller germaniska folkracen, alltså för tyskar, danskar,
svenskar, norrmän och engelsmän. Eddans hufvudhandlingar äro,
utom i hvad angår de södra hemländerna, förlagda i Germanien
och i Thule samt der förnämligast i Sverige. Danmark med jutska
halfön är en mellanlänk, desto vigtigare, emedan derifrån utgingo
angelsaxarne med en odling, som lemnat högst märkliga spår af
den gamla kulten. Men i Norge, der den gamla gudatron höll sig
längst och der vid tiden för brytningen mellan hedendom och
kristendom inföll ett skede af blommande kraftutveckling, blefvo
de gamla föreställningarna och sagorna bäst bevarade. Först sedan
det rika mythstoffet, buret af lefvande tradition, vare sig såsom
fornsånger eller fornsägner, med utvandrare kommit öfver till
Island, omsattes det i oförgängliga diktverk af skalder, hvilka å
sina skapelser tryckt en prägel af kraft och storhet. Det allmänt
menskliga har på ett lysande sätt fått göra sitt kraf gällande,
och detta utan svaghet och utan uppoffring af karakterens
sjelfständighet.
Men när efterkommande, efter en tid af lång glömska, upptäckt
de rika sångskatterna och vid en boutredning velat skifta arfvet,
har det icke kunnat fela, att en och annan bygdestolthet velat
tillträta sig någon förmånsrätt. Emellertid hafva de längst gående
anspråken fått tåla den mesta vidräkningen. Först när sanningen
kan varda fullständigare lagd i dagen, tör väl den ene få rätt i
sin ålders visdom, den andre i sitt nit, den tredje i sin handling,
den fjerde i sitt fria ord, och den femte i hvad honom må
tillkomma. Visst är ock, att en hvar måste böja sitt hufvud med
vördnad för den kristne skald, som var nog hugstor till själen och
ädel till sitt hjertelag, att han tecknat den gamle Oden såsom ett
mäktigt redskap, en god ande, den der famlande fram genom
tidernas mörker sökte sanning och ljus; som vidare tagit friheten till
ledstjerna och gjort den goda viljan till en häfstång, än hvilken
intet mäktigare kan lyfta menniskoanden högre; och som slutligen
på denna häfstång inristat orden: gloria Deo in excelsis!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
