- Project Runeberg -  Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m. /
69

(1900) [MARC] Author: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


att den i alla sina hufvuddrag och olika länkar i grunden är
alldeles den samma i Saxos framställning som i eddadikterna,
ändock att allt detta framföres genom olika bilder, som likväl
återgifva oss samma föreställningar.

För att visa detta vill jag till en början erinra om Eddornas
teckning af Balders och Höds personligheter [1].

Balder, solguden, ljusets, siarekonstens och läkekonstens gud,
är son af himmelen, luftens gud Oden, och af jorden, Frigg, som
sades bo i Fensalarne, emedan jorden ansågs flyta å hafvet; han
är vårens, ungdomens och den ungdomliga hänförelsens mest älskade
gud (Nannas make), rättfärdighetens och rättvisans skipare
(Forsetes fader), den jordiska helgedomens innehafvare (Ringhornes
egare), och all välsignelses gifvare (symbol: Dröpner, solens ring);
den naturenliga utvecklingens vän, men mörkrets och den blinda
slumpens (Höds) fiende, den nattliga dödsgudinnans (Hels) ständige
följeslagare i tiden; och han kallas Gråteguden, ty honom den
oskuldsfulle, den gode och rene, som vill ingen ondt, men unnar
alla godt, egnas tårar af saknad, inom naturens rike af
daggperlorna i qvällen, när dagen tynar bort, af höstens dimma och
regn, när växtlifvet vissnat, och af menniskorna, när frände bär
frände till hvilorummet i jordens sköte. Hans häst kallas Gisl,
solstrålen, men Breidablik, gudens hofgård, betecknar den vidt
utbredda glansen, etherns omätliga ljushaf, och är belägen i det
landet, der intet orent tåles och der det minsta tal af olycksrunor
är att finna. Ehuru om denne gud icke förtäljas några
hjeltebragder, är han icke derföre en dådlös gud, då man ursprungligen
har att tänka sig honom såsom den, hvilken förjagar nattens
mörker och på det mest välgörande sätt inverkar på naturens rike
och menniskornas samhällen, nedlägger i jorden den frösådd, som
spirar opp i våren. Han är den visaste, ty han upplyser och
uppdagar allt. Så länge solen skiner, skola naturlagarne
upprätthållas; så länge Balder lefde, skulle åsagudarnes välde stå fast
grundadt. Hans domar äro oryggliga, kunna icke afvändas; och
han säger oss, att allt skapadt skall dö.

I bildlig mening säges han äfven sjelf dö, när han om qvällen
går till hvila efter dagen, och om hösten efter sommaren. Han
fälles då af mörkrets pil, afskjuten af Had eller Höd, den blinda


[1] Jfr den yngre Eddan, Gylfaginning 22, 28, 49, Skaldskaparmál 5, 13 m. fl. st.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:23:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfedda/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free