Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säger äfven hos Saxo. De äro det likaledes i Eddans skaldeverk,
ehuru alla de eddatolkare, jag hittills lärt känna, genom ett
missförstånd af grundtexten, hvarom närmare på sitt ställe, lyckats
undanskymma de två förstnämnda momenten, som ligga till grund
för framställningen af det tredje.
Innan jag går vidare, bör jag yttra några ord om
Baldersbegreppets uppenbarelse i tiden, så vidt och så långt vi kunna
spåra det tillbaka i förgångna tidehvarf. Derom nu endast några
få erinringar. Enligt sin egen saga är Apollon en hyperboreisk
gud och har, oaktadt sin rent helleniska formdaning, karakter och
gestalt, i sjelfva sitt namn (af ἀπολλυμι förgås) något qvar af
den solgud, som dör för att återkomma igen till lifvet. Men
Baldersbegreppet har utvecklat sig mycket annorlunda än Apollons
och bibehåller långt mera likhet med den äldre helleniske solguden
Helios, som kallas Helios hyperíon, då han befinner sig å fästet,
men Helios endymíon, då han gått ned, gått att sofva. I viss mån
kan man ock säga, att den urgamla österländska mythföreställning,
som så egendomligt utpräglat sig i den nordiska Balderssagan,
inom den helleniska mythläran lemnat flere märkbara spår, såsom
dels i den Homeriska sägnen om Lykaons son Pandaros, den
allbålde bågskytten, dels i Ovidii berättelse om Lykaons son
Nyktimos, den nattlige, dels ock i mythen om dioskurerna Kastor och
Polydevkes.
Herodotos, som omtalat, att skytherna jemväl dyrkade
solguden, har i helleniskt språk återgifvit hans begrepp med Oitósyros
(af ὀιτος och συϱω, hvaraf συς svin), efter orden skickelsevändaren,
i hvilken vi igenkänna solgalten. Herodotos känner också en
dunkel sägen om den nordpontiske Abaris, som sades hafva burit
en pil (solstrålen!) kring jorden utan att förtära någon föda.
Enligt andra red han på pilen (liksom Balder på sin häst Gisl!),
förkunnade kommande ting och botade sjukdomar. Det torde vara
skäl att fästa någon uppmärksamhet vid sådana spår genom
tidernas dunkel, innan man gör Balder till ett mixtum compositum af
Kristus och Achilles. Enligt Julius Cæsars vittnesbörd dyrkade
de gamle germanerna företrädesvis solen, månen och elden. Hans
ord lyda (Bell. gall. VI: 21): »Bland gudarnes tal räkna de blott
dem, som de se och af hvilka de uppenbart varda hulpne, såsom
solen, elden och månen; om de öfriga veta vi icke en gång något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
