Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppe i jordbrynet, vid gräfning och stenbrytning å Tycklinge bys
egor inom Björksta socken af Vestmanland och innehöll då
lemningar af brända ben jemte några bitar, som ansetts vara smält
glas [1]. Kärlet har en latinsk inskrift, som i öfversättning lyder
så: Offergåfva åt Apollo Grannus. Ammilius Constans, föreståndare
för hans tempel, har med nöje och frivillig kostnad gäldat denna
utlofvade skänk.
Kanske har den man, som hemfört detta dyrbara fornminne
till norden, förordnat, att lemningarna af hans förbrända
stofthydda skulle nedläggas deri, då de anförtroddes åt jorden?
Då vi återfunnit Nannas personlighet i Sirona, böra vi
ytterligare erinra, att romarne, som räknade sin börd från frygerna,
grannar och fränder till thrakerna, af gammalt utpräglat solguden
till en egendomlig gestalt, hvilken icke har någon motsvarighet
hos hellenerna, men icke ringa likhet med Balder; jag menar Janus
(Zanus, Zan, Zevs). Han var väktaren öfver dörrar och portar,
de enskilda boningarnas och stadens. Ovidius omtalar (Fasti
VI: 101 ff.) guden Jani hustru eller älskarinna Carna eller Cardea
(dörrvakterskan), af de gamle äfven kallad Grane, »som i gudens
namn öppnar det tillslutna och i sitt eget tillsluter det öppna».
Märk väl, hvilken likhet med begreppet af Nanna, vårens gudinna,
Balders hustru! Hon kan i sanning sägas om våren öppna det
tillslutna i Balders namn och om hösten tillsluta det öppna i sitt
eget. De gamle nordboarne kallade Nanna Ást, den älskande
(af ást kärlek), hos anglerna namnformen Eostre, efter hvilken
också vårmånaden April Astar-månad. Under den första kristna
tiden begagnades ock i stället för Ást och Eostre den latinska
benämningen Ostara (dörrvakterskan), hos tyskarne bibehållen i
Ostern, Kristi uppståndelsefest, som firas i vårmånaden. Beda
Venerabilis, som lefde före vikingatiden, säger uttryckligen i fråga
om de gamla anglernas tidräkning: [2] »Eosturmonath (vårmånaden,
22 Mars—20 April), som nu förklaras med påskmånaden, har af
forno sitt namn efter deras gudinna, kallad Eostre, åt hvilken de
då firade fester och efter hvars namn de nu jemväl benämna
påskhögtiden, sålunda med ett genom gammal plägsed bekant namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
