Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa två benämningar, Ofner och Svafner, begagnas äfven såsom
binamn för allfader Oden sjelf, såsom den der väcker allt till lif
och insöfver det åter i döden. Dessa tre ormar, Lindormen, Ofner
och Svafner, äro på det andra Gullhornet från Galehus [1] afbildade
samman såsom en stor orm, hvilken har ett frökorn eller ett äpple
i sin mun, och vid hans sida två mindre ormar. Det är dessa tre
ormar, af hvilkas alstring nornorna bereda Balders föda, som Saxo
från sin synpunkt kallar »gift». Men hvad är då detta trefaldiga
gift? Vi kunna med stöd af Eddornas innehåll besvara detta så:
först saltämnet, saltet, symbolen af det andliga lifvet; för det andra
etterämnet, som af eldens kraft eller solens värme inlägges i vattnet,
hvaraf de befruktade och befruktande elivågorna, som frambringa
naturens växtlighet; och för det tredje frökornet, lifvets grobara
frö som nedlägges i naturen och inom det animala riket, att
ständigt förvandlas och återkomma. Luften, elden och vattnet, så
menar Eddan, alstra med jorden den lefvande organiska naturen,
som under Balders spira blomstrar och förvissnar att åter
pånyttfödas, men som under Höds spira och i mörkret bleknar bort och
dör. I samma mån mörkret tilltager, aftager lif; men äfven i det
svartaste mörker dväljes lif ännu. Derföre är icke heller Höd
absolut ond, utan kan räddas och försonas, såsom äfven sker efter
ragnaröksstriden.
För att kunna besegra Balder måste Höd söka hindra honom
från att få den stärkande födan, ja, han måste söka att sjelf få
den eller åtminstone någon del deraf. Denna tanke är inom Eddorna
uttryckt genom bilden af Misteltenen, snyltgästen, som håller sig
grön under vintern. Valan qväder:
Vardt af den stängel,
som så späd tycktes,
den farliga sorgpil,
som Höd tog att skjuta.
Men Frigg grät
i Fensalarna
Valhalls ve —
Veten I än eller hvad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
