Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är lätt att se, hvarföre Eddan begagnat Misteltenen för
att uttrycka hvad Saxo menat med de tre ormarnes gift, nemligen
derföre, att denna bild i Eddans skaldeverk lånar sig till en
dubbeltydighet, i det att man på grundvalen af den natursymboliska
åskådningen af Balders död för natten och för vintern ville
uttrycka Balders historiska död. Och i detta fall syftar Misteltenen,
afskjuten af Höd och riktad af Loke, på den blinda slumpen, den
skickelsedigra krigstilldragelsen, att den persiske konungens
skeppsbrygga öfver Donau ej vardt upprifven och att geterna
underkufvades. De fingo sannerligen ondt om den stärkande födan på
samma sätt som Balder, då Höd (Hother) sökte beröfva honom
den eller då Höd fått så mycket deraf (Misteltenen), att han
mäktade tillfoga Balder banesår. De gingo derföre af tvång att söka
sig ett annat och fritt fädernesland. Härpå syftas redan i qvädet
om Balders svåra drömmar [1], enligt hvilket Oden under namnet
Vägtam, den som varder tam under sin långa vandring, en son af
Valtam, den som blifvit tam på valplatsen, går att lägga sadel
på Sleipner för att rida till yttersta norden, till dödsgudinnan
Hels rike [2]. Så långt som en af qvinna född kan tänkas gå eller
nödgas gå till den kalla och töckniga norden för att söka sitt
uppehälle, äfven bland snö och is, så långt är ock Fröjabegreppet
tänkt der förut, men under jättinneprototypen valan Heid, äfven
kallad Modgunn. Der har hon i sitt lä-ide måst dväljas såsom
död för verlden, allt sedan jätten Ymer dräptes och all hans ätt
dränktes, utom jätten Bärgälmer (vildmenniskan), äfven kallad
Farböte, som räddade sig med sin hustru Nål. Valan, väckt
medelst trollsång, frågar, hvilken okänd man kommit för att öka
hennes vandrings möda? I ett beundransvärdt bildspråk, som
syftar dels på solgaltens ingång i juletunglet och den gamla
nordiska plägseden att vid julfesten strö boningarnas golf med halm,
och dels på den ströbädd af ringar och guldsmycken, som är bredd
åt de döda i grafhögen, spörjer Oden nu om Hels boning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
