Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott, utan både ett och två och tio tiotal, om han förstår de
mythiska dikterna om Fenresulfven, om Skrymer och om Hymer, men
i synnerhet om han lär känna jätten Thjasses dotter Skade, Njärds
hustru, Fröjs och Fröjas moder, en af de mest karakteristiska och
plastiskt sköna gestalter, som den fornnordiska mythdiktningen
danat.
I qvädet om Völund har eddaskalden gifvit oss ganska
märkliga vinkar om de folkgrupper, som han anser hafva ingått i den
stora utvandringen till norden, med hvilken jernåldern kan anses
börja. Genom de bröstsmycken, dem Völund skänkte Bödvild,
häntydes dels på agathyrserna och dels på geloner och budiner. Hvad
först angår de så kallade agathyrserna, så veta vi ej hvad de
nämnde sig sjelfva; men å deras boningsplatser igenfinna vi något
senare pevkiner och bastarner, hvilka Strabon flere gånger nämner
i samband med geter och tyrigeter [1] och dem man funnit stadda
å vandring allt nordligare. Hvad åter beträffar geloner och
budiner, så synas dessa senare hafva varit beslägtade med de af
Herodotos omtalade massageterna och må hända såsom äfven desse
tillhört den stora alanska stammen [2]. Visst är, att alanerna sägas
varit befryndade med göterna, hvilket väl ock talar för en ännu
äldre frändskap mellan de thrakiska geterna och massageterna vid
Asiens gräns, såsom äfven J. Grimm antagit.
Att den s. k. Sveastammen medförde i södern qvarboende
kimbrer och äfven skyther, det betecknar qvädet genom Völund sjelf
och hans son med Bödvild. Man skulle nästan vara benägen tro,
att vårt landskap Dalarne fått emottaga en blandning af kimbrer
(vaner) och skyther, de förra mörka, de senare ljusa. Hvarifrån
sådana namn som Venjan, erinrande om Venelaine? Dalkarlarne
påminna mycket om skytherna, göra gerna långa vandringar som
de, äro trofasta i vänskap, frihetsälskande och segt fasthållande
vid gamla plägseder och bruk. Dalqvinnorna tugga kåda ännu i
dag liksom budinerna, hvilka tyckas hafva fört ett säterlif vid
sina fäbodar.
Om Vidrik Velandsson finnes icke någon eddasång diktad eller
i behåll såsom en fortsatt länk till qvädet om Völund. Men denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
