Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anmärkas må, att ordet iah (och) skulle vara ur mœsogötiskan.
b) Förslag till ny läsning och tolkning.
För min del anser jag inskriften vara fullständigt bibehållen,
endast att stafven i runan ᚢ afflagat, hvilket dock icke förorsakar
någon otydlighet. De af Prof. Bugge tillagda runorna ᚹᛁ (wi)
anser jag icke blott öfverflödiga, utan äfven inledande en alldeles
felaktig sammanläggning af runmynderna till de särskilda orden,
oafsedt att textens läsning utan antagligt skäl börjas med den
nedre raden. I det att jag begynner med den öfre raden, får jag
en ganska annan runmyndernas sammansättning till ord, text och
sammanhang sålunda:
tia hek erilar — (neml. runor),
ubar, hite harabanar runor waritu.
De särskilda orden och deras betydelse uppfattar jag på
följande sätt:
tia, ett namn Tia, nomen appellativum och härledt af isl. týja
ty till, här med bemärkelsen: den som något eger eller har att ty
sig till; förekommer i ortnamnen Tiaved och Tiveden, utmärkande
skogen såsom hägnande eller skyddande, att ty till [1];
hek = hiuk, impf. af hakva hugga, inhugga; samma impf. företer
äfven formerna: hak, hiak, hiu, hiok, hok, auk, ik;
erilar, genitiv af eril äril = arin (arin-hella) eldstaden, den
husliga härden; hörer samman med ordet runor, som uti inskriften är
att läsa två gånger; alltså erilar-runor den husliga härdens runor,
det vill här säga fredsrunor;
ubar, appellativum, obärande, den som intet aflar, intet
förvärfvar, intet har;
hite = hiti, likaledes appellat., af verb. heita lofva, här den som
gör löften;
harabanar, utvidgad form af hrabnar, rafnar, genitiv af rafn
korp eller örn; hörer samman med ordet runor; alltså rafnar-runor
korparunor, det vill här säga stridsrunor;
waritu, 1:sta pers. dual. præter. af mœsogöt. verb. wraitan, vi
två skrefvo eller ritade.
Inskriften i sin helhet, enkel och betydelsefull, sann och
vacker, ger denna lydelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
