Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef ytterligt förvånad att märka, att hvad hon
än sade så höll han med henne. Hon blef
stum. Samtalet afstannade. Hon hade sedan
så många år endast räsonerat angripande att
hon inte kunde annat.
När hon skildes från den unge mannen
tryckte hon glad hans hand och sa’ — kanske
med ett visst vemod — : “jag tror min tid är
ute."
Ungefär samtidigt som jag läste detta, läste
jag äfven ett uttryck af en af Frankrikes
förnämsta litteratur- och konstkritici, Camille
Mau-clair. Han hade följande betecknande ord:
“Det har ägt rum en själsförsoning mellan
vår tids kvinnor och män."
Fransmännen ha ett fint sinne för
psykologiska tidsströmningar. Dessa uppstå ofta
i Frankrike och sprida sig därifrån öfver klotet.
Fransmännen bli därigenom lätt auktoriteter i
tidspsykologi, hvilket till en del förklarar deras
dominerande ställning inom litteraturen.
Det är äfven i en fransk tidning jag läst,
att våra dagars unge män äro af tre slag:
Arrivister (af verbet arriver: komma fram),
som endast tänka på sin karriär och äro utan
intresse för annat än sig själfva.
Blaserade, som icke ha intresse för något,
o _ r~
–i – _
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
