Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fysikus, som bosatt sig i Göteborg för att betjäna borgarne
därstädes. Superintendenten Sylvester Phrygius sade sig
därför vara starkt betänkt på att följa sina vänners anmaning
och begiva sig till Holland för att där uppsöka och kanske
rent av hämta hit någon väl förfaren fysikus, som kunde hjälpa
honom i hans sjukdom. Han torde dock aldrig medhunnit att
fullfölja sin avsikt. Döden var honom nämligen för snabb, och
han avled i sin sjukdom redan följande år.
Man får hoppas, att superintendenten Phrygius hade långt
större aktning både för läkarkallet och dess enstaka
representanter här i landet, än han i sin citerade skrivelse lät påskina.
Den, som är pinad av värk och krämpor, har lätt för att bli
gnatig och orättvis, och läkaren, som stått maktlös, får därvid
sitta emellan. Det går så lätt att säga, att läkaren ej förstått
sjukdomen och ej förmått göra något att lindra densamma.
Så skrev och tänkte Phrygius, och så tänker med honom nog
mången än i dag. Trots läkarkonstens väldiga framsteg sedan
Phrygii dagar och den gyllene ålder, den för närvarande lär
befinna sig i, stå dock dess utövare allt fortfarande ofta tyvärr
handfallna i månget kvistigt casus utan att förmå bringa den
ivrigt åtrådda hjälpen. Ingen får kanske därför så ofta och
bittert som läkaren känna sin konsts begränsning. Intet är
att göra åt den saken; den står förmodligen aldrig i detta livet
att ändra. Jämnmod och fördragsamhet hövas läkarkallets
utövare. Det gamla begreppet »crux medicorum» är ett kårens
särmärke, som ingen av dess medlemmar lär undgå. Detta
crux bör så mycket villigare bäras och fördragas, som även en
annan arvedel från gamla tider fallit kallet till del, nämligen
»honora medicorum», aktning för läkarne. »Honora
medicorum propter utilitatem» (aktning för läkarne på grund
av deras duglighet) står omtalad redan i Bibeln.[1] I bästa
fall väga crux och honora jämt upp varandra. Säkert är
att de äldre läkare, vilkas öden i det efterföljande skola
beröras, hade i långt övervägande grad känning av crux än
av honora.
Härmed följer nu i kronologisk följd de läkare, som innehaft
stadsfysikatet i Göteborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
