Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1658 i början av januari. Även vid detta tillfälle visade man
prov på frikostighet mot familjen. Den 18 januari utbetaltes
nämligen »till salig doctor Magiri efterlevande» för mannens
begravning 400 daler k:mt. Han blev den 22 januari
jordfästad i tyska kyrkan.
Angående Magirus som läkare finns ingen annan källa att
åberopa än hans egen skrift, »Kort underrättelse om den fast
förskräckliga och farliga sjukdomen pestilentien». Boken,
tryckt i Göteborg år 1654, är av det sällsynta grefwetrycket
och därför av stort samlarvärde. Åtskilligt av dess innehåll
har blivit citerat i kapitlet pestilentietider. Manuskriptet var
förmodligen skrivet på holländska eller troligare tyska, och
boken är säkert en av svensk hand gjord översättning.
Anmärkningsvärt är, som ock doktor Hult redan påpekat i
sin bok om pesten, att Magirus i sin ovannämda skrift
uttalade som sin bestämda uppfattning, att innehållet i
pestbölderna vore ytterligt smittosamt. »Vidare», hette det hos
Magirus, »skall man vid sådana fressmers svullnader och bölders
läkande granneligen taga sig till vara, att icke antingen det
förgiftiga ettervar och plåster eller pålagda medikamenter av någon
hanteras eller trampas med fötterna utan allt sådant måste
långt avsides bortbäras eller i jorden nedgravas eller ock
uppbrännas, ty det kan lätteligen av dess vidrörande och med sin
förgiftiga smitta en människa skada och befänga». Hans
föreskrifter i hygien och diet äro förnuftiga. För brona (=hetta)
i bröstet och kring om hjärtat ordinerade han den sjuke att
tugga och nedsvälja små bitar av citron, för häftig törst
kornvatten eller prunellstenar (?), som skulle hållas under tungan
och smälta, eller ock att ofta skölja munnen med friskt
källvatten, försett med något ättika; för torr, förbränd och
skrunken tunga borde munnen väl sköljas med ljumt kornvatten
och sedan med en silversked allt slem och orenlighet avskrapas.
Aptiten eller matlusten uppväcktes av sin besynnerliga art och
natur alla ting, som sura voro. Man borde ej förvägra den
sjuke allt det han vore lysten åt, alldenstund ofta var hänt,
när han sådant bekommit, det befordrat honom till sin hälsa
igen. Han varnade särskilt för »starka och våldsamma
sömnväckande ting såsom vallmogesaft och adelruna», »som ej borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
