Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I stort sett synes denna läkarrad bestått av samvetsgranna,
och dugliga män, såvitt man kan döma av de fragmentariska
uppgifter, de lämnat kvar efter sig i tideböckerna. Läkarne
av den moliérska typen företräddes ej av någon målsman i
Göteborg, väl knappast heller i Stockholm eller i övriga orter
av landet. Däremot bör man teckna sig tillminnes, att några
av innehavarne av göteborgsfysikatet räknats till landets
yppersta läkarbegåvningar.
Dessa män synas därför väl värda en honnör för vad de på
sin tid var och en verkat och uträttat i staden. Det är dock
de, som borde kunnat räkna sig till förtjänst och merit att ha
lagt de nedersta fundamenten, på vilka stadens
hälsovårdsväsen fått en sådan bärkraftig basis och sedermera kommit till
en sådan storartad utveckling i sin senare utbyggnad. Om
man besinnar, hur illa rustade på tekniska hjälpmedel i
modern mening dessa läkare voro i sin dagliga läkargärning, måste
man desto mer värdesätta den dristighet och oförsagdhet, med
vilken de upptogo den ojämna kampen mot miasmer och
contagioner, sjukdom och död.
I examensväg hade de i allmänhet tillägnat sig ett gott
kunskapsmått i sin tids mest ansedda medicinska bildning, den
holländska, och icke få av dem hade förvärvat den leydensiska
graden. De voro väl bevandrade i de gamla klassikerna och
ingalunda främmande i humaniora. Genom den till tidens
bruk hörande peregrinationen — så kallades de svenske
studenternas utlandsresor — kommo de åter till sitt fädernesland
ej endast rikare på erfarenheter och rön i sitt yrke och andra
lärda stycken, utan hade därigenom vunnit mycken världs- och
människokännedom samt vidgad syn på livet.
Om man något tänker på den terapeutiska rustkammare, ur
vilken de hämtade vapnen för sin dagliga praxis, så var den
ingalunda så underhaltig i en rådig och förståndig läkares hand,
som man nu för tiden vanligen föreställer sig den. I
chin-chinan[1] hade man redan i slutet på 1600-talet förvärvat sig
ett suveränt medel mot de på denna tid så vanliga fross- eller
växelfebrarna, tertianan och quartanan. En annan sak var,
att chin-chinan på grund av läkarkårens conservatism med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
