Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en svår och kostsam vetenskaps lärande, vilken lovade så ringa
uppmuntran och belöning för ålderdomen. Hans samtida,
livmedikus Hedin, förde ock kårens talan i samma
tidningsårgång. Särskilt framhölls av honom, att provinsialläkarne
åtnjöto nästan mer än hälften mindre resetraktamente än andra
ämbetsmän, men tyngdes av mångdubbelt större pålagor.
»Varför då kasta en börda på läkarne», utbrister han, »som
ingen annan av statens tjänstemän vill draga! Vilkens studier
kosta väl mer än läkarens, och när blir väl han fullärd? Måste
han ej dagligen följa tidens upplysning, och äro ej de böcker,
ur vilka han skall hämta den, de dyraste och svåraste att
förskaffa? När har han ett ögonblick för sina nöjen, som ej måste
stjälas på bekostnad av hans vila och när var icke hans lugn
förbittrat genom deltagande i likars plågor? Beror han ej av
folkets godtycke, och när åberopade han en taxa till
vedergällningens bestämmande för sin möda? Tiden för den grövre
smädelsen emot konsten har väl äntligen upphört på våra
teatrar och bland förståndiga samkvämsmän, ty läkarne kunna
nu framträda med vittnesbördet om sina vidsträckta
kunskaper —, men ännu har icke en erfaren och skicklig läkares värde
blivit förhöjt till jämlikheten av den rang och de företräden,
som deras insikter och använda arbetsmöda så rättvist böra
kunna tillägna sig bland rikets övriga tjänstemän. Vad är då,
som skulle uppmuntra läkaren, när icke äran har för honom
en med likar jämförlig hedersplats och rättvisan ingen lika
belöning?»
Hedin berörde därmed den ömtåliga frågan om
rangordningen, som förr i tiden betydde så mycket. Läkarne hade
verkligen med ett enda undantag varit uteslutna från
densamma. Endast preses i Collegium medicum hade 1719 fått
kammarherres rang, 1796 även tromans värdighet, vilken
senare värdighet även tillkom vice preses. Från 1813 blevo
provincialläkarne äntligen tilldelade kaptens rang. Hur det i
rangfrågan ställde sig med stadsläkarne, har jag icke funnit
någon uppgift om.
Av dessa nu framförda allmänna betraktelser över kårens
yttre ställning torde man ha fullgiltiga skäl att antaga, att ingen,
som strävade efter karriär och snöd vinning, gärna kunde falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
