Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältskärerna och Stadsbadarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överskattas i avseende på deras förmåga att motverka all den
osundhet, som rådde både inom- och utomhus.
Den ende stadsbadare i Göteborg, som låtit tala om sig i
stadens hävder, var badaren Anders Ekman eller Eckman,
som 1678 hade utsetts att uppvakta Ȋdla magistraten och
det förnäma borgerskapet i gemen här i Göteborg» som
ordinarie stadsbadare.
Enligt den kungliga resolutionen av den 3 Mars 1675
tillkom det badaren att hålla badstuga, slå åder, klippa hår, raka
skägg uti sitt hus samt koppa och därjämte läka sådana sår,
som hade sitt ursprung av en osund kropps disposition och
superficien (ytan) därav angrep, men däremot ej befatta sig
med de skador, som av huggande, stickande, brännande eller
bräckande härröra, vilkas botande tillkom fältskärsämbetet.
Den ovannämnde Ekman blev vid sin anställning promitterad
att allena vid beställningen mainteneras och beskyddas, samt
skulle å sin sida hålla sin badstuga parat alla ordinarie
badstugudagar, som voro två dagar i veckan. I sin inlaga till
magistraten år 1700 skrev han att det kändes hårt för honom att efter
22 års trogen tjänst se och förnimma, hur endast helt få
badstugugäster infunno sig hos honom, och mestadels kom ingen alls.
Orsaken därtill var att åtskilliga bönhasade i ämbetet, och
särskilt klagade Anders Ekman över det förfång, som han måste
lida genom Kiättil Besökares änka på Kronhusgatan, vilken
i många år därstädes hållit badstuga. Han vädjade därför till
magistraten att hindra och förmena henne slikt
badstuguhållande, som vållade att han själv med hustru och många barn
blivit bragt till armod och elände.
Tretton år senare fann han sig föranlåten att återupprepa
sin klagan inför magistraten med anhållan att ej någon
främmande måtte tillåtas nedsätta sig och vålla honom intrång i
hans näring och ämbete, som han med stor kostnad upprättat.
Därjämte namngav han dem, »som mig med intrång uti min
näring besvära och förolämpa, nämligen en så kallad Gustafs
Ingrij nu framledne stadssoldatens hustru, boende på
Körkiogatan, vars egentliga namn jag ej kunnat få veta; Kiättil
Besökares änka, vilkens namn är mig obekant».
Anders Ekman började gå till åren. Det klagades, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
