Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmänna hälsovården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att döma av »de elva punctarna» var det teoretiskt sett
förträffligt ställt med stadens renhållning. Något annorlunda
ställde sig dock frågan i praktiken. De drygt tilltagna böterna,
halsjärnet och skampålen tycktes inte injagat den hälsosamma
skräck, som med dem var avsedd.
Schönlebens efterträdare på landshövdingeposten, amiralen
Erik Sjöblad, kunde i mustiga uttryck tala om, hur det såg
ut på torg och gator i hans residensstad. Han bodde ej som
Schönleben på Bohus slott utan hade fått konungens tillstånd
att flytta residenset till »Kungshuset» i Göteborg. Han hade
således en daglig känning av eländet och förnam det i dubbel
bemärkelse både med sina ögon och sin näsa. Han skrädde
ej orden och uttrycken i den skrivelse, varmed han den 26
Nov. 1701 fäste magistratens uppmärksamhet på det ruskiga
tillstånd, vari stadens gator och torg befunno sig. När han å
sin höga tjänsts vägnar gjorde sin dagliga rond längs
fästningsesplanaderna eller begripligare uttryckt vallgångarna för att
övertyga sig om, hur vallarbetet fortskred, fick han som annat
gott folk i staden obehagliga förnimmelser i maggropen av
leda och vämjelse över den vidriga aspect, som han överallt
skådade, och det var nog bäst att hålla för näsan. Som äkta
svensk var hans första tanke: »Vad skulle väl de resande
främlingar, som ankommo till denna stad, tänka om den
vederstygglighet, som överallt därstädes låg i öppen dager!» Han
tvivlade ingalunda på deras vidriga omdömen om den oanständiga
aspecten. Man kunde verkligen knappast passera en enda
plats, som ej var uppfylld av all slags dynga och skarn. Trots
att man sålunda året förut genom pålverk och inhägnad sökt
freda området vid portarne »för orenlighets avläggande» visade
detta sig alldeles utan åsyftad verkan. På contrescarperna,
d. v. s. sluttningarne åt vallgravarne, vräktes orenlighet lassvis.
Sjöblads första åtgärd till »orenlighetens avskaffande och
renlighetens underhållande» var en kategorisk befallning till
»soldatesquen med vakterna att bruka deras nödtorft vid
Lilla Bommen och den der befintliga lägenheten». Vi få
hoppas att denna ukas gjorde, vad den kunde.
Landshövdingen sade sig länge haft på känn, vem som bar
ansvaret för den förskräckliga efterlåtenhet, som rådde; det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
