Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brunns- och dietkurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
duodeshäfte om denna källa. Själva denna traktat är avfattad »uti
latinska tungomålet», därtill är dock fogad en svensk »algemen
underrättelse» till den gunstige läsaren. Vattnet hade enligt
den gode Bex bestått alla de prov, som uti mineralvatten pläga
sökas och finnas, gav på tungan »en angenäm syrlighet, som
något sammandrager, och är en vitriolsk eller järnaktig smak,
förorsakar ingen stinnhet eller vindar i magen, är klart som
kristall och har ingen obehaglig lukt». I sin i ett 50-tal
paragrafer avfattade beskrivning om vattnets olika kemiska dygder
och nytta vädjar Bex till den bildade läsaren, sägande: »Av det
sagda såväl som av de utförda undersökningarne kan vem som
helst, som med vördnad beträtt tröskeln till Apollos tempel och
frigjort sig från förutfattade meningar med mig tillstå, att vi i
vår surbrunn fått en förträfflig medicin, efter som den
innehåller flertalet martialiska ämnen i sin subtila mineralsyrlighet
från Mars innandömen, trädande i dagen som klaraste
daggdroppar.»
Dess vattenåder sköt med sin stråle tämligen högt i vädret
ur en bergsklippa eller ett stenrös. Nedanför densamma låg
»på en med stor kostnad utbränd och uthuggen klippa» den
tyska kyrkan. Källan hade vunnit sin trofé, en krycka,
överlämnad av en i staden boende hustru, som långliga tider natt
och dag plågats av krämpor, och vars fötter blivit krumpna av
värk. Efter träget fortsatt bruk av källvattnet hade hon
återfått hälsan samt därvid av fröjd och glädje låtit uppsätta sin
krycka vid brunnen på den tomt, som tillhörde högärevördige
herr magister Hermann, pastor vid tyska församlingen.
Bex, som författat sin traktat, som han själv säger, efter
övertalning av goda vänner och av ämbetsplikt, lovade att
framdeles utförligare behandla källans egenskaper, »om Gud förunnade
honom livstid». Som skyldig erkänsla för att han »haft möda
med den i staden uppfunna surbrunns beskrivning», erhöll han
den 28 Januari 1689, 50 daler silvermynt.
Det var långt ifrån bra för Bexens källa, att den låg så tätt
vid kyrkan. Man tänkte på gravarne under kyrkogolvet och
all orenlighet och kände leda vid vattnet. De kranke höllo sig
undan. »Man menade brunnen intet vara tjänlig, efter han så
nära kyrkan låg». Källan blev ödelagd och dess najader drivna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
