Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
budet om den hårda domen i Göteborg och
kanske mer än någon annan grep den honom,
den gamle, som gett sin ungdom, sin hälsa och
sitt livs arbete åt de rike och nu satt nästan
blind. Så att då bönen om hjälp kom, stapplade
han åstad till postbanken, där hans sparda skärv
satt och hela summan sände han de dömdas
barn. Därefter sålde han sin fattiga stuga och
skickade också pänningarna för den till Göte*
borg. När detta allt var gjort, gick han själv till
fattighuset.
Men folk, som kände honom, visste att intet i
världen hade han så fruktat för som att komma
på socknen.
Från ett ställe i Dalarna skickade en gammal
gumma, änka efter en arbetare, som i unga, blom*
strande år omkommit å ett järnbruk, en silvers
klocka, och hon skrev att det var hennes enda
minne av sin ungdoms älskade och det käraste
av allt i världen. Men hon sände den likväl, »ty
mänskorna måste hjälpa sina olyckliga när icke
gud gör det».
Från platser i allt Sverge
så att det tydligen
bidrag ner till Göteborg,
syntes hur folket fattade domen och vilka känss
lor, som dvaldes i hjärtan och sinnen. Med
många av bidragen följde brev, ett utdrag ur en
bok eller en lyckönskan till bättre tider eller förs
bannelse över dem, som styrde i landet.
En bland dem som dömts hårdast var en
sjuttonårig yngling vid namn Kask. Alla förmäns
vitsord ägde han. Långt från fjärran Norrland,
där hans far varit bland de bönder som bolagen
drivit från gård och grund, hade han kommit
- 83 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
